Salmenes 38
1 Ein salme av David; til minnesofferet. Herre, refs meg ikkje i din vreide, og tukta meg ikkje i din harm!
En psalm av David; till åminnelse.
2 For dine piler er farne ned i meg, og di hand hev falle tungt på meg.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Det finst inkje friskt i mitt kjøt for din vreide skuld; det er ikkje fred i mine bein for mi synd skuld.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 For mine misgjerningar stig meg yver hovudet, som ei tung byrd er dei meg for tunge.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Det luftar ilt av mine sår, dei renn av verk for min dårskap skuld.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 Eg er krøkt, reint samanbøygd, heile dagen gjeng eg svartklædd.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 For mine lender er fulle av brand, og det finst inkje frisk i mitt kjøt.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 Eg er reint valen og sundslegen, eg skrik høgt av hjartestynjing.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Herre, for di åsyn er alt mitt ynskje, og min sukk er ikkje løynd for deg.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Mitt hjarta slær hardt, mi kraft hev forlate meg, og jamvel mine augo hev mist sitt ljos for meg.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 Mine vener og frendar held seg undan frå mi plåga, og mine næmaste stend langt burte.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 Og dei som ligg etter mitt liv, dei legg ut snaror, og dei som søkjer mi ulukka, dei talar um undergang og tenkjer på svik heile dagen.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 Og eg er som ein dauv, eg høyrer ikkje, og liksom ein mållaus som ikkje let upp sin munn.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Ja, eg er som ein mann som ikkje høyrer, og som ikkje hev motmæle i sin munn.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 For til deg, Herre, stend mi von; du vil svara meg, Herre, min Gud!
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 For eg segjer: «Dei vil elles gleda seg yver meg; når min fot vaggar, høgmodast dei yver meg.»
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 For eg er nær på å falla, og min hugverk er stendigt framfyre meg.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 For eg må sanna mi skuld, syrgja yver mi synd.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 Og mine fiendar liver, dei er mannsterke, og dei er mange som hatar meg utan orsak.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 Og dei som løner godt med vondt, stend meg imot, av di eg fer etter det gode.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Forlat meg ikkje, Herre! Min Gud, ver ikkje langt ifrå meg!
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Kom meg snart til hjelp, Herre, mi frelsa!
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
