Salmenes 37
1 Av David. Vreidskast ikkje yver illgjerningsmennerne, harmast ikkje yver deim som gjer urett!
En Psalm Davids. Harmas icke öfver de onda; var icke nitisk öfver de ogerningsmän.
2 For liksom gras vert dei brått avskorne, og som grøne urter visnar dei burt.
Ty såsom gräs varda de snart afhuggne, och såsom gröna örter skola de förvissna.
3 Lit på Herren og gjer det gode, bu i landet og legg vinn på truskap!
Haf hopp till Herran, och gör det godt är; blif i landet, och föd dig redeliga.
4 Og hugnast i Herren, so skal han gjeva deg det som ditt hjarta ynskjer.
Haf dina lust i Herranom; han skall gifva dig hvad ditt hjerta önskar.
5 Gjev Herren din veg i vald, og lit på honom! Han skal gjera det;
Befalla Herranom din väg, och hoppas uppå honom; han skall väl görat;
6 og han skal lata di rettferd ganga fram som ljoset, og din rett som middagsklåren.
Och skall frambära dina rättfärdighet såsom ett ljus, och din rätt såsom en middag.
7 Ver still for Herren og stunda på honom! Vreidast ikkje yver den som hev lukka på sin veg, den mannen som legg upp meinråd!
Förbida Herran, och vänt efter honom. Harmas icke öfver den, hvilkom all ting, efter hans vilja, lyckosamliga framgå.
8 Haldt deg frå vreide, lat harm fara, vreidast ikkje, det er berre til å gjera ilt!
Håll tillbaka af vrede, och öfvergif grymhet; blif icke vred, så att du ock illa gör.
9 For illgjerningsmenner skal verta utrudde, men dei som ventar på Herren, dei skal erva landet.
Ty de onda skola utrotade varda; men de, som vänta efter Herran, skola ärfva landet.
10 Og um ei liti stund er den ugudlege ikkje til, og legg du merke til hans stad, so er han der ikkje.
Det är ännu en liten tid, så är den ogudaktige intet mer; och när du efter hans rum ser, skall han borto vara.
11 Men dei spaklyndte skal erva landet og hugnast ved mykjen fred.
Men de elände skola ärfva landet, och lust hafva i storom frid.
12 Den ugudlege tenkjer upp vondt imot den rettferdige og skjer tenner imot honom.
Den ogudaktige trugar den rättfärdiga, och biter sina tänder tillsamman öfver honom.
13 Herren lær åt honom; for han ser at hans dag kjem.
Men Herren ler åt honom; ty han ser att hans dag kommer.
14 Dei ugudlege dreg sverdet og spenner sin boge til å fella den arme og fatige og myrda deim som fer ærleg fram.
De ogudaktige draga ut svärdet, och bända sin båga, att de skola fälla den elända och fattiga, och slagta de fromma.
15 Deira sverd skal ganga inn i deira eige hjarta, og deira bogar verta brotne sund.
Men deras svärd skall gå in i deras hjerta, och deras båge skall sönderbrista.
16 Betre er det vesle den rettferdige hev, enn mykje gods hjå mange ugudlege.
Det litsla, som en rättfärdig hafver, är bättre än många ogudaktigas stora håfvor.
17 For armarne vert brotne på dei ugudlege, men Herren styd dei rettferdige.
Ty de ogudaktigas arm skall sönderbrytas; men Herren håller de rättfärdiga vid magt.
18 Herren kjenner dei dagar dei ulastande skal liva, og deira arv skal vara til æveleg tid.
Herren känner de frommas dagar, och deras gods skall blifva evinnerliga.
19 Dei skal ikkje verta til skammar i den vonde tid, og i hungers dagar skal dei verta mette.
De skola icke på skam komma i den onda tiden, och i hårdom årom skola de nog hafva.
20 For dei ugudlege skal ganga til grunnar, og Herrens fiendar som blomeskrud på engjar; dei kverv som røyk, kverv burt.
Ty de ogudaktige skola förgås; och Herrans fiender, om de än vore såsom en kostelig äng, skola de likväl försvinna, såsom en rök försvinner.
21 Den ugudlege låner og gjev ikkje att, men den rettferdige gjer miskunn og gjev.
Den ogudaktige borgar, och betalar intet; men den rättfärdige är barmhertig och mild.
22 For dei han velsignar, skal erva landet; men dei han forbannar, skal verta utrudde.
Ty hans välsignade ärfva landet; men hans förbannade varda utrotade.
23 Herren gjer ein manns steg faste, og han hev hugnad i hans veg.
Af Herranom varder sådana mans gång främjad, och han hafver lust till hans väg.
24 Når han fell, vert han ikkje støypt til marki; for Herren styd hans hand.
Om han faller, varder han ej bortkastad; ty Herren håller honom vid handen.
25 Eg hev vore ung og vorte gamall, men aldri hev eg set den rettferdige forlaten eller hans born beda um brød.
Jag hafver ung varit, och är gammal vorden, och hafver ännu aldrig sett den rättfärdiga förlåten, eller hans säd efter bröd gå.
26 Heile dagen gjer han miskunn og låner ut, og hans born vert velsigna.
Han är alltid barmhertig, och lånar gerna; och hans säd skall välsignad varda.
27 Vik frå det vonde og gjer det gode, so vert du æveleg buande i landet.
Låt af det onda, och gör det goda, och blif i evig tid.
28 For Herren elskar rett og forlet ikkje sine trugne; til æveleg tid vert dei haldne uppe; men avkjøme av ugudlege vert utrudt.
Ty Herren älskar rätten, och öfvergifver icke sina heliga; evinnerliga varda de bevarade; men de ogudaktigas säd skall utrotad varda.
29 Dei rettferdige skal erva landet og bu i det til æveleg tid.
De rättfärdige ärfva landet, och blifva derinne evinnerliga.
30 Rettferdig manns munn andar visdom, og hans tunga taler det som rett er.
Dens rättfärdigas mun talar vishet, och hans tunga lärer rätten.
31 Hans Guds lov er i hans hjarta, hans stig er ikkje ustøde.
Hans Guds lag är i hans hjerta; hans steg slinta icke.
32 Dei ugudlege lurer på den rettferdige og søkjer å drepa honom.
Den ogudaktige vaktar uppå den rättfärdiga, och aktar dräpa honom.
33 Herren yvergjev honom ikkje i hans hand og fordømer honom ikkje, når han vert dømd.
Men Herren låter honom icke uti hans händer, och fördömer honom icke, då han dömd varder.
34 Venta på Herren og haldt deg på hans veg! so skal han upphøgja deg til å erva landet; du skal sjå på at dei ugudlege vert utrudde.
Förbida Herran, och håll hans väg, så skall han upphöja dig, så att du skall ärfva landet. Du skall se, att de ogudaktige utrotade varda.
35 Eg såg ein ugudleg ovrikjen mann, og han breidde seg ut som eit heimevakse tre med sitt grøne lauv.
Jag hafver sett en ogudaktig, den var fast väldig, och utbredde sig, och grönskades såsom ett laurbärsträ.
36 Men han gjekk burt, og sjå, han var ikkje meir, og eg leita etter honom, men han vart ikkje funnen.
Då man gick der framom, si, så var han borto; jag frågade efter honom, då vardt han ingenstäds funnen.
37 Merk deg den ulastande mann, og sjå på den rett-tenkte, at freds mann hev ei framtid.
Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sistone väl gå.
38 Men dei fråfalne vert alle saman utøydde, framtidi vert avskori for dei ugudlege.
Men de öfverträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sistone utrotade varda.
39 Og frelsa for dei rettferdige kjem frå Herren, deira sterke vern i trengsels tid.
Men Herren hjelper de rättfärdiga; han är deras starkhet i nöd;
40 Og Herren hjelper deim og friar deim ut, han friar deim frå dei ugudlege og frelser deim, for dei flyr til honom.
Och Herren skall vara dem biståndig, och hjelpa dem; han skall undsätta dem ifrå de ogudaktiga, och frälsa dem; ty de trösta uppå honom.
