Salmenes 2

1 Kvi ståkar heidningarne, og kvi stilar folki på fåfengt verk?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 Kongarne på jordi reiser seg, og herremennerne legg råd saman imot Herren og den han hev salva:

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 «Lat oss slita sund deira band og kasta deira tog av oss!»

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 Han som tronar i himmelen, lær: Herren spottar deim.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 So talar han til deim i sin vreide, og i sin harm skræmer han deim:

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 «Og eg hev då sett inn min konge på Sion, mitt heilage fjell.»

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Eg vil fortelja um ei rådgjerd: Herren sagde til meg: «Du er min son, eg hev født deg i dag.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Krev av meg, so vil eg gjeva deg heidningarne til arv og endarne av jordi til eiga.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Du skal knasa deim med jarnstav; som kruskjerald skal du smuldra deim.»

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Og no, de kongar, far visleg fram! Lat dykk segja, de domarar på jordi!

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Ten Herren med age, og fagna dykk med otte!

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Kyss sonen, so han ikkje skal verta vreid, og de skal ganga til grunnar på vegen! For hans vreide kunde lett kveikjast. Sæle er alle dei som set si lit til honom!

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.