Salmenes 16
1 Ein miktam av David. Vakta meg, Gud! for eg flyr til deg.
En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
2 Eg segjer til Herren: «Du er min Herre; eg hev inkje godt utan deg.
Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
3 Og dei heilage som er i landet, dei er dei herlege som eg hev all min hugnad i.»
de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
4 Mange sorger skal dei hava som byter åt seg ein annan; eg vil ikkje renna ut deira drykkoffer av blod og ikkje taka deira namn på mine lippor.
Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
5 Herren er min tilmælte deil og mitt staup; du held min lut i hævd.
HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
6 Ein lut er meg tilfallen som er av dei huglege, ja, ein arv som eg finn fager.
En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
7 Eg vil lova Herren som gav meg råd; endå um næterne minner mine nyro meg um det.
Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
8 Eg set alltid Herren framfyre meg; for han er ved mi høgre hand, eg skal ikkje verta rikka.
Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
9 Difor gled mitt hjarta seg, og mi æra fagnar seg, ja, ogso mitt kjøt skal kvila i trygd.
Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
10 For du vil ikkje yverlata mi sjæl til helheimen, du vil ikkje lata din heilage sjå undergang. (Sheol h7585)
Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol h7585)
11 Du vil kunngjera meg livsens veg; ei nøgd med gleda er for di åsyn, fagnad ved di høgre hand til æveleg tid.
Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
