Salmenes 16
1 Ein miktam av David. Vakta meg, Gud! for eg flyr til deg.
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
2 Eg segjer til Herren: «Du er min Herre; eg hev inkje godt utan deg.
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
3 Og dei heilage som er i landet, dei er dei herlege som eg hev all min hugnad i.»
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
4 Mange sorger skal dei hava som byter åt seg ein annan; eg vil ikkje renna ut deira drykkoffer av blod og ikkje taka deira namn på mine lippor.
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
5 Herren er min tilmælte deil og mitt staup; du held min lut i hævd.
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
6 Ein lut er meg tilfallen som er av dei huglege, ja, ein arv som eg finn fager.
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
7 Eg vil lova Herren som gav meg råd; endå um næterne minner mine nyro meg um det.
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
8 Eg set alltid Herren framfyre meg; for han er ved mi høgre hand, eg skal ikkje verta rikka.
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
9 Difor gled mitt hjarta seg, og mi æra fagnar seg, ja, ogso mitt kjøt skal kvila i trygd.
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
10 For du vil ikkje yverlata mi sjæl til helheimen, du vil ikkje lata din heilage sjå undergang. (Sheol h7585)
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
11 Du vil kunngjera meg livsens veg; ei nøgd med gleda er for di åsyn, fagnad ved di høgre hand til æveleg tid.
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
