Salmenes 146

1 Halleluja! Mi sjæl, lova Herren!

Halleluja. Lofva Herran, min själ.

2 Eg vil lova Herren so lenge eg liver, syngja lov for min Gud medan eg er til.

Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

3 Set ikkje lit til hovdingar, til ein menneskjeson som ikkje kann hjelpa.

Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

4 Fer hans ande ut, so vender han attende til si jord, den dagen er det ute med hans tankar.

Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

5 Sæl er den som hev Jakobs Gud til hjelp, som vonar på Herren, sin Gud!

Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

6 han som hev skapa himmel og jord, havet og alt som i deim er, han som er trufast til æveleg tid,

Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

7 han som gjev dei nedtyngde rett, han som gjev dei hungrige brød. Herren løyser dei bundne.

Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

8 Herren opnar augo på dei blinde, Herren reiser dei nedbøygde, Herren elskar dei rettferdige,

Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

9 Herren varar dei framande, farlause og enkjor held han uppe, men han villar vegen for dei ugudlege.

Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

10 Herren skal vera konge æveleg, din Gud, Sion, frå ætt til ætt. Halleluja!

Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.