Salmenes 132
1 Ein song til høgtidsferderne. Herre, kom i hug for David all hans møda!
En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
2 Han som svor for Herren, lova Jakobs velduge:
Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
3 «Ikkje gjeng eg inn i mitt heimetjeld, ikkje stig eg upp på lega i mi seng,
Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
4 ikkje unner eg augo svevn, ikkje augneloki ein blund,
Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
5 fyrr eg finn ein stad for Herren, ein bustad for Jakobs velduge.»
Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
6 Sjå, me høyrde um henne i Efrata, so fann me henne i skogbygdi.
Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
7 Lat oss ganga til hans bustad, lat oss tilbeda for hans fotskammel!
Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
8 Statt upp, Herre, og kom til din kvilestad, du og ditt veldes kista!
Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
9 Prestarne dine klæde seg i rettferd, og dine trugne ropa med fagnad!
Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
10 For David, din tenars skuld vis ikkje frå deg åsyni åt den du hev salva!
Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
11 Herren hev svore David ein sann eid, den gjeng han ikkje ifrå: «Av di livsfrukt vil eg setja kongar på din stol.
Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
12 Dersom dine søner held mi pakt og mine vitnemål som eg skal læra deim, so skal og deira søner æveleg og alltid sitja på din kongsstol.»
Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
13 For Herren hev valt seg Sion, han ynskte det til sin bustad:
Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
14 «Dette er min kvilestad for all tid, her vil eg bu, for det hev eg ynskt.
Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
15 Maten her vil eg rikleg signa, dei fatige vil eg metta med brød,
Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
16 og prestarne vil eg klæda med frelsa, og dei gudlege skal ropa høgt av fagnad.
Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
17 Der vil eg lata veksa upp eit horn for David, der hev eg stelt til ei lampa for den eg hev salva.
Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
18 Hans fiendar vil eg klæda med skam, men yver honom skal hans kruna stråla.»
Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
