< Salmenes 130 >
1 Ein song til høgtidsferderne. Or djupet ropar eg på deg, Herre!
En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, høyr på mi røyst, lat dine øyro merka mi bønerøyst!
Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.
3 Dersom du, Herre, vil gøyma på misgjerningar, Herre, kven kann då standa?
Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?
4 For hjå deg er forlatingi, at dei skal ottast deg.
Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.
5 Eg vonar på Herren, mi sjæl vonar, og eg ventar på hans ord.
Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.
6 Mi sjæl ventar på Herren meir enn vaktmenner på morgonen, vaktmenner på morgonen.
Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.
7 Venta, Israel, på Herren! for hjå Herren er nåden, og stor utløysing er hjå honom.
Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.
8 Og han skal løysa Israel frå alle deira misgjerningar.
Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.