< Salmenes 129 >

1 Ein song til høgtidsferderne. Mykje hev dei trengt meg alt ifrå min ungdom - so segje Israel -
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 mykje hev dei trengt meg alt ifrå min ungdom; men dei hev ikkje fenge bugt med meg.
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 På min rygg hev pløgjarar pløgt, dei hev gjort sine forer lange.
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 Herren er rettferdig, han hev hogge av reipi til dei ugudlege.
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 Dei skal skjemmast og vika attende alle som hatar Sion.
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 Dei skal verta som gras på taki, som visnar fyrr det fær veksa;
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 slåttaren fær ikkje handi full, og bundelbindaren ikkje eit fang.
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 Og dei som gjeng framum, segjer ikkje: «Herrens velsigning vere yver dykk, me velsignar dykk i Herrens namn!»
och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

< Salmenes 129 >