Salmenes 122

1 Ein song til høgtidsferderne; av David. Glad vart eg då dei sagde til meg: «Me vil ganga til Herrens hus.»

En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

2 Våre føter fekk standa i dine portar, Jerusalem.

Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

3 Jerusalem, du velbygde by, ein by som heng vel i hop.

Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

4 Der ætterne fer upp, Herrens ætter, etter Israels lov, til å prisa Herrens namn.

Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

5 For der er stolar sette til domstolar for Davids hus.

Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

6 Bed um fred for Jerusalem! det gange deim vel som elskar deg!

Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

7 Fred vere innanfor dine murar og ro i dine salar!

Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

8 For mine brør og vener skuld vil eg segja: «Fred vere i deg!»

För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

9 For Herrens, vår Guds, hus skuld vil eg søkja det som er godt for deg.

För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.