Salmenes 119
1 Sæle er dei som gjeng ein ulastande veg, dei som ferdast i Herrens lov!
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Sæle er dei som tek vare på hans vitnemål, som søkjer honom av alt sitt hjarta,
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 dei som ikkje gjer urett, men vandrar på hans vegar.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Du hev gjeve dine fyresegner, at ein skal halda deim vel.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 Å, kunde vegarne mine verta faste, so eg heldt dine fyreskrifter!
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Då skal eg ikkje verta til skammar når eg gjev gaum etter alle dine bodord.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Eg vil takka deg av eit ærlegt hjarta når eg lærer dine rettferdsdomar.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Dine fyreskrifter vil eg halda, du må ikkje reint forlata meg.
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Korleis skal ein ungdom halda stigen sin rein? Når han held seg etter ditt ord.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Av alt mitt hjarta hev eg søkt deg, lat meg ikkje villast burt frå dine bodord!
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 I hjarta mitt hev eg gøymt ditt ord, so eg ikkje skal synda imot deg.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lova vere du, Herre! Lær meg dine fyreskrifter!
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Med lipporne mine hev eg forkynt alle rettar frå din munn.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Eg er glad i vegen etter dine vitnemål som i all rikdom.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 På dine fyresegner vil eg grunda og skoda på dine stigar.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 I dine fyreskrifter vil eg hava hugnad, og ikkje vil eg gløyma ditt ord.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Gjer vel imot din tenar, at eg må liva! so vil eg halda ditt ord.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Lat upp augo mine, at eg kann skoda underlege ting i di lov!
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Ein gjest er eg på jordi, løyn ikkje dine bodord for meg!
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Mi sjæl er sunderknasa av lengting etter dine rettar all tid.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Du hev truga dei stormodige, dei forbanna, som fer vilt frå dine bodord.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Tak burt frå meg skam og vanvyrdnad! for dine vitnemål hev eg teke vare på.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Jamvel hovdingar hev sete i samrøda mot meg; din tenar grundar på dine fyreskrifter.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Dine vitnemål er og min hugnad, dei er mine rådgjevarar.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Mi sjæl ligg nedi dusti, haldt meg i live etter ditt ord!
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Eg fortalde um mine vegar, og du svara meg; lær meg dine fyreskrifter!
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Lat meg få skyna vegen etter dine fyresegner! So vil eg grunda på dine under.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Mi sjæl græt av sorg; reis meg upp etter ditt ord!
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Snu lygnevegen burt frå meg, og unn meg di lov!
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Truskaps veg hev eg valt, dine rettar hev eg sett framfyre meg.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Eg heng fast ved dine vitnemål, Herre, lat meg ikkje verta til skammar!
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Vegen etter dine bodord vil eg springa, for du trøystar mitt hjarta.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Herre, vis meg vegen etter dine fyreskrifter! so vil eg fara honom alt til endes.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Gjev meg skyn, so vil eg taka vare på di lov og halda henne av alt mitt hjarta.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Leid meg på dine bodords stig, for han er til hugnad for meg.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Bøyg mitt hjarta til dine vitnemål og ikkje til urett vinning!
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Vend augo mine burt, so dei ikkje ser etter fåfengd, haldt meg i live på din veg!
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll for din tenar ordet ditt, som gjer at ein ottast deg!
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Tak burt ifrå meg mi skjemsla som eg er rædd, for dine rettar er gode.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Sjå, eg lengtar etter dine fyresegner, haldt meg i live ved di rettferd.
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Lat di miskunn, Herre, koma yver meg, di frelsa etter ditt ord!
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Eg vil gjeva svar til honom som spottar meg; for eg lit på ditt ord.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Riv ikkje sannings ord so reint or munnen min, for på dine domar ventar eg.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Stødt vil eg halda di lov, æveleg og alltid.
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 Lat meg ferdast i det frie, for eg spør etter dine fyresegner!
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Eg vil tala um dine vitnemål for kongar, og eg skal ikkje verta til skammar.
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Eg vil frygda meg ved dine bodord, som eg elskar.
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 Eg vil lyfta mine hender til dine bodord som eg elskar, og eg vil grunda på dine fyreskrifter.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Kom i hug ditt ord til din tenar, med di du hev gjeve meg von!
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Det er mi trøyst i min vesaldom, at ditt ord hev halde meg i live.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 Ovmodige hev spotta meg mykje, frå di lov hev eg ikkje vike.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Eg kom i hug, Herre, dine domar frå gamle dagar, og eg vart trøysta.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Brennande harm hev eg vorte på dei ugudlege som forlet di lov.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Dine fyreskrifter hev vorte mine lovsongar i det hus der eg bur som framand.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Um natti kom eg ditt namn i hug, Herre, og eg heldt di lov.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Dette timdest meg, at eg fekk taka vare på dine fyreskrifter.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Herren er min lut, sagde eg, med di eg heldt dine ord.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Eg naudbad deg av alt mitt hjarta: «Ver miskunnsam imot meg etter ditt ord!»
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Eg tenkte på mine vegar og vende mine føter til dine vitnemål.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Eg skunda meg og tøvra ikkje med å halda dine bodord.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 Bandi til dei ugudlege hev snørt meg inn, di lov hev eg ikkje gløymt.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Midt på natti stend eg upp og vil takka deg for dine rettferdslover.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Eg held meg til alle deim som ottast deg, og som held dine fyresegner.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Av di miskunn, Herre, er jordi full; lær meg dine fyreskrifter!
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Tenaren din hev du gjort vel imot, Herre, etter ditt ord.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Lær meg god skynsemd og kunnskap! for eg trur på dine bodord.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Fyrr eg vart nedbøygd, for eg vilt, men no held eg ditt ord.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Du er god og gjer godt, lær meg dine fyreskrifter!
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 Dei ovmodige hev spunne i hop lygn imot meg, av alt mitt hjarta held eg dine fyresegner.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Deira hjarta er feitt som talg; eg fegnast ved di lov.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Det var godt for meg at eg vart nedbøygd, so eg kunde læra dine fyreskrifter.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Lovi frå din munn er betre for meg enn tusund stykke gull og sylv.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Dine hender hev gjort meg og laga meg til, gjev meg skyn, so eg kann læra dine bodord!
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 Dei som ottast deg, skal sjå meg og gleda seg, for på ditt ord ventar eg.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 Eg veit, Herre, at dine domar er rettferd, og at du i truskap hev bøygt meg ned.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Lat di miskunn vera til trøyst for meg, etter det du hev sagt til din tenar!
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Lat di miskunn koma yver meg so eg kann liva! for di lov er mi lyst.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Lat dei ovmodige verta skjemde! for dei hev trykt meg utan årsak. Eg grundar på dine fyresegner.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Lat deim snu seg til meg, dei som ottast deg, og kjenner dine vitnemål!
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Lat mitt hjarta vera fullkome i dine fyreskrifter, so eg ikkje skal verta til skammar!
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Mi sjæl naudstundar etter di frelsa, eg ventar på ditt ord.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Mine augo naudstundar etter ditt ord, og eg segjer: «Når vil du trøysta meg?»
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
83 For eg er som ei lerflaska i røyk; dine fyreskrifter gløymer eg ikkje.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Kor mange er vel dagarne for din tenar? Når vil du halda dom yver deim som forfylgjer meg?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 Dei ovmodige hev grave graver for meg, dei som ikkje liver etter di lov.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Alle dine bodord er trufaste; med lygn forfylgjer dei meg; hjelp meg!
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 Dei hadde so nær tynt meg i landet, men eg hev ikkje forlate dine fyresegner.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Haldt meg i live etter di miskunn! So vil eg taka vare på vitnemålet frå din munn.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Til æveleg tid, Herre, stend ditt ord fast i himmelen.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Frå ætt til ætt varer din truskap, du hev grunnfest jordi, og ho stend.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Til å setja dine domar i verk stend dei der i dag; for alle ting er dine tenarar.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Dersom ikkje di lov hadde vore mi lyst, so hadde eg forgjengest i mi djupe naud.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 I all æva skal eg ikkje gløyma dine fyresegner, for ved deim hev du halde meg i live.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Din er eg, frels meg! for dine fyresegner hev eg spurt etter.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 På meg hev dei ugudlege venta og vil tyna meg; på dine vitnemål agtar eg.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På alt det fullkomne hev eg set ein ende; men dine bodord rekk ovleg vidt.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Kor eg hev lovi di kjær! Heile dagen er ho i min tanke.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Dine bodord gjer meg visare enn mine fiendar, for æveleg eig eg deim.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Eg hev vorte klokare enn alle mine lærarar, for eg grundar på dine vitnemål.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Eg er vitugare enn dei gamle, for dine fyresegner hev eg teke vare på.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Frå kvar vond stig hev eg halde mine føter burte, so eg kunde halda ditt ord.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Frå dine lover hev eg ikkje vike, for du hev lært meg upp.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Kor søt din tale er for gomen min, betre enn honning for munnen min.
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Av dine fyresegner fær eg vit, difor hatar eg kvar lygnestig.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Ditt ord er ei lykt for min fot og eit ljos for min stig.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Eg hev svore og hev halde det, å taka vare på dine rettferdslover.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Eg er ovleg nedbøygd; Herre, haldt meg i live etter ditt ord!
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Lat min munns offer tekkjast deg, Herre, og lær meg dine rettar!
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Eg gjeng alltid med livet i neven, men di lov hev eg ikkje gløymt.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 Dei ugudlege hev lagt snara for meg; men frå dine fyresegner hev eg ikkje villa meg burt.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Til æveleg eiga hev eg fenge dine vitnemål, for dei er mi hjartans gleda.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Eg hev bøygt mitt hjarta til å gjera etter dine fyreskrifter, æveleg og til endes.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 Dei tvihuga hatar eg, men di lov elskar eg.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Du er mi livd og min skjold, og på ditt ord ventar eg.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Vik frå meg, de som gjer vondt, at eg kann halda min Guds bodord!
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Haldt meg uppe etter ditt ord, so eg kann liva, og lat meg ikkje verta til skammar med mi von!
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Haldt meg uppe, so eg kann verta frelst! So vil eg alltid sjå med lyst på dine fyreskrifter.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Du agtar for inkje alle deim som fer vilt frå dine fyreskrifter; for deira svik er fåfengd.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Som slagg kastar du burt alle ugudlege på jordi; difor elskar eg dine vitnemål.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Eg rys i holdet av rædsla for deg, og for dine domar ottast eg.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Eg hev gjort rett og rettferd, du vil ikkje gjeva meg yver til deim som trykkjer meg.
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Gakk i borg for tenaren din, so det må ganga honom vel! lat ikkje dei ovmodige trykkja meg!
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Augo mine naudstundar etter di frelsa og etter ditt rettferdsord.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Gjer med din tenar etter di miskunn og lær meg dine fyreskrifter!
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Eg er din tenar; gjev meg vit, so eg kann kjenna dine vitnemål!
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Det er tid for Herren til å gripa inn, dei hev brote di lov.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Difor elskar eg dine bodord meir enn gull, ja, meir enn fint gull.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Difor held eg alle fyresegner um alle ting for rette; eg hatar kvar lygnestig.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Underfulle er dine vitnemål, difor tek mi sjæl vare på deim.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Når ordi dine opnar seg, gjev dei ljos, og dei gjer dei einfalde kloke.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Eg let munnen upp og sukka av lengting; for etter dine bodord stunda eg.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vend deg til meg og ver meg nådig, som rett er mot deim som elskar ditt namn!
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Gjer mine stig faste ved ditt ord, og lat ingen urett råda yver meg!
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Løys du meg ut or menneskjevald! So vil eg halda dine fyresegner.
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Lat di åsyn lysa på din tenar, og lær meg dine fyreskrifter!
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Vatsbekkjer renn or augo mine, av di folk ikkje held di lov.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Rettferdig er du, Herre, og rette er dine domar.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Du hev fyreskrive dine vitnemål i rettferd og i stor truskap.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Min brennhug hev tært meg upp, av di mine motstandarar hev gløymt dine ord.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Ditt ord er vel reinsa, og din tenar elskar det.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Liten er eg og vanvyrd; dine fyresegner hev eg ikkje gløymt.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Di rettferd er ei æveleg rettferd, og di lov er sanning.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Naud og trengsla fann meg; dine bodord er mi lyst.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Rettferdige er dine vitnemål til æveleg tid; gjev meg skyn, so eg kann liva!
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Eg ropar av alt mitt hjarta, svara meg, Herre! Dine fyreskrifter vil eg taka vare på.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Eg ropar til deg, frels meg! so vil eg halda dine vitnemål.
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Tidleg i dagningi var eg uppe og ropa um hjelp; eg venta på ditt ord.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Mine augo var uppe fyre nattevakterne, so eg kunde grunda på ditt ord.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Høyr mi røyst etter di miskunn, Herre, haldt meg i live etter dine domar!
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 Dei er nær som renner etter ugjerning; frå di lov er dei langt burte.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Du er nær, Herre, og alle dine bodord er sanning.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Longe sidan veit eg av dine vitnemål, at du hev grunnfest deim i all æva.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Sjå til mi djupe naud og fria meg ut! For di lov hev eg ikkje gløymt.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Før mi sak, og løys meg ut, haldt meg i live etter ditt ord!
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Frelsa er langt frå dei ugudlege, for dine fyreskrifter spør dei ikkje etter.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Di miskunn er stor, Herre; haldt meg i live etter dine domar!
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Mange er dei som forfylgjer meg og stend meg imot; frå dine vitnemål hev eg ikkje vike.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Eg såg dei utrue og fekk uhug, av di dei ikkje heldt ditt ord.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Sjå at eg hev elska dine fyresegner! Herre, haldt meg i live etter di miskunn!
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Summen av ditt ord er sanning, og æveleg stend all di rettferds lov.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Hovdingar forfylgde meg utan orsak, men mitt hjarta ottast dine ord.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Eg gled meg yver ditt ord, som når ein finn mykje herfang.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Lygn hev eg hata og havt stygg til; di lov hev eg elska.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Sju gonger um dagen hev eg lova deg for dine rettferdige domar.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Mykje fred hev dei som elskar di lov, og ingen støyt fær deim til fall.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Eg hev venta på di frelsa, Herre, og dine bodord hev eg halde.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Mi sjæl hev halde dine vitnemål, og eg elska deim mykje.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Eg hev halde dine fyresegner og dine vitnemål, for alle mine vegar er for di åsyn.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 Lat mitt klagerop koma fram for di åsyn, Herre! Gjev meg skyn etter ditt ord.
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Lat mi bøn koma for di åsyn! Frels meg etter ditt ord!
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Mine lippor skal fløda yver av lovsong, for du lærer meg dine fyreskrifter;
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Mi tunga skal syngja um ditt ord; for alle dine bodord er rettferd.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Lat di hand vera meg til hjelp! for dine fyresegner hev eg valt ut.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Eg lengtar etter di frelsa, Herre, og di lov er mi lyst.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Lat mi sjæl leva og lova deg, og lat dine domar hjelpa meg!
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Eg hev fare vilt; leita upp din tenar som ein burtkomen sau! for dine bodord hev eg ikkje gløymt.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
