Salmenes 115
1 Ikkje oss, Herre, ikkje oss, men ditt namn gjeve du æra for di miskunn, for din truskap skuld!
Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.
2 Kvifor skal heidningarne segja: «Kvar er no deira Gud?»
Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?
3 Vår Gud er då i himmelen, alt det han vil, gjer han.
Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.
4 Deira avgudar er sylv og gull, eit verk av menneskjehender.
Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
5 Dei hev munn, men talar ikkje, dei hev augo, men ser ikkje;
De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
6 dei hev øyro, men høyrer ikkje, dei hev nos, men luktar ikkje.
De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.
7 Med sine hender grip dei ikkje, med sine føter gjeng dei ikkje, dei hev ikkje mål i strupen.
De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.
8 Som desse er, vert dei som lagar deim, alle som set si lit til deim.
De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.
9 Israel, lit på Herren! Han er deira hjelp og skjold.
Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
10 Arons hus, lit på Herren! Han er deira hjelp og skjold.
Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
11 De som ottast Herren, lit på Herren! Han er deira hjelp og skjold.
De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
12 Herren kom oss i hug, han skal velsigna, han skal velsigna Israels hus, han skal velsigna Arons hus,
Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.
13 han skal velsigna deim som ottast Herren, dei små med dei store.
Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.
14 Herren late dykk auka, dykk og dykkar born!
Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.
15 Velsigna er de av Herren, han som skapte himmel og jord.
I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.
16 Himmelen er himmel for Herren, men jordi hev han gjeve menneskjeborni.
Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.
17 Dei daude lovar ikkje Herren, ingen av deim som stig ned i stilla.
De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;
18 Men me skal lova Herren frå no og til æveleg tid. Halleluja!
Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.
