Salmenes 105
1 Prisa Herren, kalla på hans namn! Kunngjer millom folkeslagi hans storverk!
Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
2 Syng for honom, syng honom lov! tala um alle hans under.
Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
3 Rosa dykk av hans heilage namn, hjarta glede seg hjå deim som søkjer Herren!
Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
4 Spør etter Herren og hans magt, søk hans åsyn alltid!
Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
5 Kom i hug hans under som han hev gjort, hans undergjerningar og domsordi frå hans munn,
Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
6 de, etterkomarar av Abraham, hans tenar, søner åt Jakob, hans utvalde!
I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7 Han er Herren, vår Gud, yver all jordi gjeng hans domar.
Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
8 Han kjem æveleg i hug si pakt, det ord han sette fast for tusund ætter,
Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
9 den pakt han gjorde med Abraham, og sin eid til Isak;
på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10 og han gjorde det til ein rett for Jakob, for Israel ei æveleg pakt,
Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11 med di han sagde: «Deg vil eg gjeva Kana’ans land til arvlut.»
han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
12 Då dei var ein liten flokk, få og framande der,
Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
13 og dei vandra frå folk til folk, frå eitt rike til eit anna folk,
Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
14 let han ingen mann få gjera valdsverk mot deim, og han refste kongar for deira skuld:
Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15 «Rør ikkje dei eg hev salva, og gjer ikkje vondt med mine profetar!»
»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
16 Og han kalla hunger inn yver landet, kvar studnad av brød braut han sund.
Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
17 Han sende ein mann fyre deim, til træl vart Josef seld.
då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
18 Dei plåga hans føter i lekkjor, i jarn vart han lagd,
Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
19 til den tid då hans ord slo til, då Herrens ord viste at han var uskuldig.
till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20 Då sende kongen bod og løyste honom, Herren yver folkeslag gav honom fri.
Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
21 Han sette honom til herre yver sitt hus, til å råda yver all hans eigedom;
Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
22 so han skulde binda hans hovdingar etter sin vilje og læra hans eldste visdom.
han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
23 Og Israel kom til Egyptarland, og Jakob budde som gjest i Khams land.
Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
24 Og han let folket sitt aukast mykje og gjorde det sterkare enn fiendarne.
Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
25 Deira hjarto vende han um, so dei hata hans folk og lagde løynderåder upp mot hans tenarar.
de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
26 Han sende Moses, sin tenar, Aron som han hadde valt ut.
Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
27 Dei gjorde hans teikn imillom deim og under i Khams land.
De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28 Han sende myrker og gjorde det myrkt, og dei var ikkje ulyduge imot hans ord.
Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29 Han gjorde vatni deira til blod, og han drap deira fiskar.
Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
30 Deira land kom til å kreka av froskar, jamvel i salarne til deira kongar.
Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
31 Han tala, og det kom flugesvermar og my i heile landet deira.
Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
32 Han gav deim hagl for regn, logande eld i landet deira,
Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
33 og han slo ned deira vintre og fiketre og braut trei sund i landet deira.
Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
34 Han tala, og det kom engsprettor og grashoppar i uteljande mengd,
Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
35 og dei åt upp all grode i deira land, og dei åt upp frukti av marki deira.
De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
36 Og han slo alt fyrstefødt i landet deira, fyrstegrøda av all deira kraft.
Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37 Og han førde deim ut med sylv og gull, og det var ingen i hans ætter som snåva.
Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38 Egyptarland gledde seg då dei drog ut; for rædsla for deim hadde falle yver deim.
Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han breidde ut ei sky til skyggje og eld til å lysa um natti.
Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40 Dei kravde, og han let vaktlar koma, og med himmelbrød metta han deim.
De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
41 Han opna berget og vatn rann ut, det gjekk som ei elv gjenom turrlendet.
Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
42 For han kom i hug sitt heilage ord, Abraham, sin tenar,
Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
43 og han førde sitt folk ut med gleda, sine utvalde med fagnadrop,
Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44 og han gav deim landi åt heidningarne, og folkeslags arbeid tok dei til eigedom,
Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45 at dei skulde halda hans fyresegner og taka vare på hans lover. Halleluja!
för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
