Salmenes 105
1 Prisa Herren, kalla på hans namn! Kunngjer millom folkeslagi hans storverk!
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Syng for honom, syng honom lov! tala um alle hans under.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Rosa dykk av hans heilage namn, hjarta glede seg hjå deim som søkjer Herren!
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Spør etter Herren og hans magt, søk hans åsyn alltid!
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Kom i hug hans under som han hev gjort, hans undergjerningar og domsordi frå hans munn,
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 de, etterkomarar av Abraham, hans tenar, søner åt Jakob, hans utvalde!
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 Han er Herren, vår Gud, yver all jordi gjeng hans domar.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 Han kjem æveleg i hug si pakt, det ord han sette fast for tusund ætter,
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 den pakt han gjorde med Abraham, og sin eid til Isak;
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 og han gjorde det til ein rett for Jakob, for Israel ei æveleg pakt,
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 med di han sagde: «Deg vil eg gjeva Kana’ans land til arvlut.»
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 Då dei var ein liten flokk, få og framande der,
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 og dei vandra frå folk til folk, frå eitt rike til eit anna folk,
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 let han ingen mann få gjera valdsverk mot deim, og han refste kongar for deira skuld:
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 «Rør ikkje dei eg hev salva, og gjer ikkje vondt med mine profetar!»
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 Og han kalla hunger inn yver landet, kvar studnad av brød braut han sund.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 Han sende ein mann fyre deim, til træl vart Josef seld.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 Dei plåga hans føter i lekkjor, i jarn vart han lagd,
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 til den tid då hans ord slo til, då Herrens ord viste at han var uskuldig.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 Då sende kongen bod og løyste honom, Herren yver folkeslag gav honom fri.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 Han sette honom til herre yver sitt hus, til å råda yver all hans eigedom;
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 so han skulde binda hans hovdingar etter sin vilje og læra hans eldste visdom.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Og Israel kom til Egyptarland, og Jakob budde som gjest i Khams land.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 Og han let folket sitt aukast mykje og gjorde det sterkare enn fiendarne.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 Deira hjarto vende han um, so dei hata hans folk og lagde løynderåder upp mot hans tenarar.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 Han sende Moses, sin tenar, Aron som han hadde valt ut.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 Dei gjorde hans teikn imillom deim og under i Khams land.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 Han sende myrker og gjorde det myrkt, og dei var ikkje ulyduge imot hans ord.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 Han gjorde vatni deira til blod, og han drap deira fiskar.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Deira land kom til å kreka av froskar, jamvel i salarne til deira kongar.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 Han tala, og det kom flugesvermar og my i heile landet deira.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 Han gav deim hagl for regn, logande eld i landet deira,
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 og han slo ned deira vintre og fiketre og braut trei sund i landet deira.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 Han tala, og det kom engsprettor og grashoppar i uteljande mengd,
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 og dei åt upp all grode i deira land, og dei åt upp frukti av marki deira.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 Og han slo alt fyrstefødt i landet deira, fyrstegrøda av all deira kraft.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 Og han førde deim ut med sylv og gull, og det var ingen i hans ætter som snåva.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Egyptarland gledde seg då dei drog ut; for rædsla for deim hadde falle yver deim.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 Han breidde ut ei sky til skyggje og eld til å lysa um natti.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 Dei kravde, og han let vaktlar koma, og med himmelbrød metta han deim.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 Han opna berget og vatn rann ut, det gjekk som ei elv gjenom turrlendet.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 For han kom i hug sitt heilage ord, Abraham, sin tenar,
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 og han førde sitt folk ut med gleda, sine utvalde med fagnadrop,
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 og han gav deim landi åt heidningarne, og folkeslags arbeid tok dei til eigedom,
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 at dei skulde halda hans fyresegner og taka vare på hans lover. Halleluja!
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
