Salmenes 104

1 Lova Herren, mi sjæl! Herre min Gud, du er ovleg stor, i høgd og herlegdom er du klædd.

Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

2 Han sveiper seg i ljos som i eit klædeplagg, han spanar ut himmelen som ein tjeldduk,

Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

3 han som timbrar sine høgsalar i vatni, han som gjer skyerne til si vogn, han som fer fram på vengjerne åt vinden.

du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

4 Han gjer vindar til sine englar og logande eld til sine tenarar.

Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

5 Han grunnfeste jordi på stolparne hennar, ho skal ikkje verta rikka i all æva.

Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

6 Djupe vatn lagde du yver henne som eit klæde, yver fjelli stod vatni.

Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

7 For ditt trugsmål flydde dei, for ditt toremål skunda dei seg burt

Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

8 - fjell steig, dalar sokk - til den staden som du hadde grunnfest for deim.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

9 Ei grensa sette du, som dei ikkje skulde skrida yver, dei skal ikkje atter skulde leggja seg yver jordi.

En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

10 Han sender uppkomor fram i dalarne, millom fjelli renn dei.

Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

11 Dei vatnar alle villdyr på marki, villasni sløkkjer torsten sin.

De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

12 Yver deim bur himmelens fuglar, millom greinerne syng dei.

Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

13 Han vatnar fjelli frå sine høge salar, jordi vert metta av den frukt du skaper.

Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

14 Gras let han gro for feet, og vokstrar til gagn for folk til å få brød fram or jordi,

Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

15 og vin som gled menneskjehjarta, til å lata andlitet skina av olje, og avla brød som styrkjer menneskjehjarta.

och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

16 Herrens tre vert metta, Libanons cedrar som han hev sett,

HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

17 der fuglane byggjer reir, storken som hev sitt hus i cypressarne.

fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

18 Dei høge fjelli er for steinbukkarne, bergskortorne er til livd for fjell-grevlingarne.

Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

19 Han gjorde månen til tidarmerke; soli kjenner si nedgangstid.

Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

20 Du sender myrker, og det vert natt, då krek alle villdyr i skogen fram.

Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

21 Dei unge løvor burar etter ran, og dei krev si føda av Gud.

de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

22 Soli gjeng upp, då dreg dei seg heim og legg seg inn i sine bol.

Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

23 Menneskja gjeng ut til si gjerning, til sitt arbeid alt til kvelds.

Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

24 Kor mange dine gjerningar er, Herre! Du gjorde deim alle med visdom, jordi er full av det du hev skapt.

Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

25 Sjå havet, det store og vide! Der krek det i uteljande mengd av dyr både små og store.

Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

26 Der gjeng skipi, Livjatan som du hev laga til å leika seg der.

Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

27 Alle ventar dei på deg, at du skal gjeva deim føda i si tid.

Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

28 Du gjev deim, dei sankar, du let upp handi, dei vert metta med godt.

Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

29 Du løyner ditt andlit, dei vert forskræmde, du tek burt deira ande, dei døyr og dei vender attende til dusti si.

Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

30 Du sender ut din ande, dei vert skapte, du nyar upp att skapnaden åt jordi.

Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

31 Herrens æra vare æveleg, Herren glede seg i sine gjerningar!

HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

32 Han som skodar på jordi og ho skjelv, han som rører fjelli og dei ryk.

han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

33 Eg vil syngja for Herren so lenge eg liver, eg vil lovsyngja min Gud so lenge eg er til.

Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

34 Gjev min tale kunde tekkjast honom! Eg vil gleda meg i Herren.

Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

35 Gjev syndarar måtte kverva burt frå jordi, og ugudlege ikkje lenger finnast! Lova Herren, mi sjæl! Halleluja, lova Herren.

Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!