Salmenes 103
1 Av David. Lova Herren, mi sjæl, og alt som i meg er, love hans heilage hamn!
Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
2 Lova Herren, mi sjæl, og gløym ikkje alle hans velgjerningar!
Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
3 Han som tilgjev all di skuld, han som lækjer alle dine brester,
han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
4 han som løyser ditt liv frå gravi, han som kryner deg med nåde og miskunn,
han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mettar din prydnad med godt, so du vert ung att som ørnen.
han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
6 Herren gjer rettferdsverk og rett mot alle som er under trykk.
HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Han kunngjorde sine vegar for Moses, sine gjerningar for Israels born.
Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
8 Miskunnsam og nådig er Herren, langmodig og rik på miskunn.
Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
9 Han trættar ikkje alltid og gøymer ikkje æveleg på vreide.
Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
10 Han gjer ikkje med oss etter våre synder og gjev oss ikkje lika for våre misgjerningar.
Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
11 For so høg som himmelen er yver jordi, so er hans miskunn veldug yver deim som ottast honom.
Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
12 So langt som aust er frå vest, let han våre misgjerningar vera burte frå oss.
Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Som ein far miskunnar borni, so miskunnar Herren deim som ottast honom.
Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
14 For han veit kva slag skapning me er, han kjem i hug at me er dust.
Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
15 Eit menneskje, som gras er hans dagar, som blomen på marki, soleis blømer han.
En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
16 Når vinden fer yver honom, er han ikkje meir, og staden hans veit ikkje meir av honom.
När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
17 Men Herrens miskunn er frå æva og til æva yver deim som ottast honom, og hans rettferd er mot barneborn,
Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18 mot deim som held hans pakt, og som kjem i hug hans fyresegner og liver etter deim.
när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
19 Herren hev sett sin kongsstol i himmelen, og hans rike råder yver alle ting.
HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
20 Lova Herren, de hans englar, de velduge kjempor som set hans ord i verk, med di de lyder på røysti av hans ord!
Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
21 Lova Herren, alle hans herar, de hans tenarar som gjer hans vilje!
Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
22 Lova Herren alle hans verk på alle stader i hans rike! Lova Herren mi sjæl!
Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.
