Salmenes 102
1 Bøn av ein arming, når han vanmegtast og let sitt klagemål strøyma fram for Herren. Herre, høyr mi bøn, og lat mitt rop koma fram til deg!
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Løyn ikkje ditt andlit for meg den dagen eg er i naud! Bøyg ditt øyra til meg! Den dagen eg ropar, svara meg snart!
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 For dagarne mine hev fare burt som ein røyk, og mine bein er som glødde i eld.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Mitt hjarta er solstukke og visnar som gras, for eg hev gløymt å eta brødet mitt.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 For mi høgmælte stynjing heng beini fast ved kjøtet mitt.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Eg likjest pelikanen i øydemarki, eg er som ula på aude stader.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Eg lyt vaka og vera som ein einsleg fugl på taket.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Heile dagen spottar mine fiendar meg, dei som reint er ville mot meg, sver ved meg.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 For eg et oska som brød, og drykken min blandar eg med gråt
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 for din vreide og din harm skuld, for du hev teke meg upp og kasta meg burt.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Mine dagar er som ein skugge når han lengjest, og eg visnar som gras.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Men du, Herre, sit i all æva, og ditt minne varer frå ætt til ætt.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Du vil standa upp, du vil miskunna Sion, for det er tid til å vera nådig mot henne, ja, timen er komen.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 For dine tenarar hev godhug for steinarne hennar, og dei ynkast yver hennar grus.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Og heidningar skal ottast Herrens namn, og alle kongar på jordi di æra.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 For Herren hev bygt upp att Sion, han hev synt seg i si æra;
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 han hev vendt seg til bøni frå dei hjelpelause, og han hev ikkje vanvyrdt deira bøn.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 Dette skal verta uppskrive for den komande ætti, og det folket som vert skapt, skal lova Herren,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 for han hev set ned frå si heilage høgd, Herren hev frå himmelen skoda på jordi
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 og vil høyra sukken frå den bundne og løysa ut daudens born,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 so dei i Sion skal forkynna Herrens namn og hans pris i Jerusalem,
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 når folkeslag kjem i hop og kongerike til å tena Herren.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Han hev bøygt mi kraft på vegen, han hev korta av mine dagar.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 Eg segjer: Min Gud, tak meg ikkje burt midt i mine dagar! Frå ætt til ætt varer dine år.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 Fordom grunnfeste du jordi, og himmelen er verk av dine hender.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 Dei skal forgangast, men du stend; alle skal dei eldast som eit klæde, som ein klædnad skifter du deim, og dei vert umskifte;
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 men du er den same, og dine år tek aldri ende.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Borni åt dine tenarar skal bu i ro, og deira avkjøme skal standa trygt for di åsyn.
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
