Salomos Ordsprog 1
1 Ordtøke av Salomo, son til David, konge yver Israel.
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 Av deim kann ein læra visdom og age og skyna vituge ord.
Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 Og få age so ein vert klok, rettferd og rett og rettvisa.
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 Dei kann gjeva dei urøynde klokskap, ungdomen kunnskap og ettertanke -
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 so den vise kann høyra og auka sin lærdom og den vituge verta rådklok.
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 Dei gjev skyn på ordtak og myrke ord, ord frå dei vise og gåtorne deira.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 Otte for Herren er upphav til kunnskap, uvitingar vanvyrder visdom og age.
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Høyr etter, son min, når far din deg agar, og kasta’kje frå deg det mor di deg lærer!
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 For det er ein yndeleg krans for ditt hovud, og kjedor kring halsen din.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Son min, når syndarar lokkar deg, samtykk ikkje!
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Um dei segjer: «Kom med oss! Me vil lura etter blod, setja fella for den skuldlause utan grunn;
Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
13 Me vinna oss alle slag skattar, og fyller husi våre med rov;
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 du skal få lutskifte saman med oss, alle skal me ha same pungen.» -
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 Son min, gakk ikkje då på vegen med deim, haldt foten din burte frå deira stig!
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 For føterne deira spring til vondt og er snøgge til å renna ut blod.
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Men fåfengt breier dei netet for augo på alle fuglar.
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 Dei lurer på sitt eige blod og set eit garn for sitt eige liv.
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 So gjeng det kvar som riv til seg med ran, det drep sin eigen herre.
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Vismøyi ropar på gata og lyfter si røyst på torgi.
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 På gatehyrna preikar ho midt i ståket, i porthallar og kring i byen ho talar:
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 «Kor lenge vil de fåkunnige elska fåkunna, og kor lenge vil spottarar ha hug til spott, og dårar hata kunnskap?
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Snu dykk hit når eg refser! So skal åndi mi fløyma for dykk, og eg skal kunngjera dykk mine ord.
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Eg ropa og de vilde ikkje høyra, og ingen agta på at eg rette ut handi,
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 De brydde dykk ei um all mi råd, og ansa ikkje mitt refsings ord,
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 So skal eg då læ når de ulukka fær, eg skal spotta når det som de ræddast kjem,
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 når det de ræddast kjem som eit uver, og uferdi dykkar fer hit som ein storm, når trengsla og naud kjem på dykk.
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Då vil eg ikkje svara når de ropar på meg, dei skal naudleita etter meg, men ikkje finna meg.
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 Av di dei hata kunnskap og forsmådde otte for Herren,
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 ikkje lydde på mi råd, vanyrde all mi påminning,
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 skal dei eta frukt av si åtferd og verta mette av sine råder.
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 For einvisa drep dei einfaldne, og tryggleiken dårarne tyner.
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Men den bur trygt, som høyrer på meg, verna um ulukke-rædsla.»
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
