Salomos Ordsprog 9
1 Visdomsmøyi hev bygt seg hus, hev hogge til sine stolpar sju.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 Ho hev slagta sitt slagt og blanda sin vin og attåt duka sitt bord.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 Sine ternor hev ho sendt ut, og ropar ovan frå haugarne i byen:
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 «Den som er fåkunnig, vende seg hit!» Til den vitlause segjer ho:
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 «Kom, og et av mitt brød og drikk av den vin eg hev blanda!»
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Lat fåkunna fara so de kann liva og vandra på vegen til vit!
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 Den som refser ein spottar, fær skam yver seg, den som lastar ein gudlaus, fær seg ein flekk.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Lasta’kje spottaren, han vil hata deg! Lasta den vise, han vil elska deg!
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Gjev ein vismann, so aukar hans visdom, lær ein rettferdig, so lærar han meir.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 Otte for Herren er upphav til visdom, og vit er å kjenna den Heilage.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 «For ved meg dine dagar skal aukast, og fleire livs-år fær du.»
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Er du vis, so gagnar det deg sjølv, spottar du, so lyt du bera det åleine.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Fru dårskap fer med ståk, fåkunnig som ho er og ingen ting veit.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 Ho sit attmed husdøri si, på ein stol høgt uppe i byen,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 og bed inn dei som ferdast på vegen, som gjeng sine stigar beint fram:
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 «Den som er fåkunnig, vende seg hit!» Ja, til den vitlause segjer ho:
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 «Stole vatn er søtt, og ljuvlegt er løyn-ete brød.»
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
