Salomos Ordsprog 8
1 Høyr kor visdomsmøyi ropar, og vitet høgmælt talar!
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Uppe på haugar ved vegen, der stigarne møtest, stend ho,
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 attmed portarne ut or byen, ved døra-inngangen ropar ho høgt:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 «Godtfolk, eg ropar på dykk, og til mannsborni ljomar mi røyst.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Fåkunnige, lær dykk klokskap, og de dårar, vinn dykk vit!
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Høyr, eg talar gjæve ord, og ærlegt er det som lipporne segjer;
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 ja, sanning talar min gom, og lipporne styggjest ved gudløysa.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Alle ord i min munn er rette, det finst ikkje fult eller falskt i deim.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Dei er alle sanne for den kloke og rette for deim som fann kunnskap.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Tak då min age heller enn sylv og kunnskap framfyre utvalt gull!
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 For visdom er betre enn perlor, og av alle skattar er ingen som denne.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Eg, visdomen, skyner meg på klokskap, og vit på rådleggjing hev eg.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Otte for Herren er hat til det vonde; stormod og storlæte, åtferd stygg, og ein munn full av fals eg hatar.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Hjå meg er råd og dug, eg er vit, hjå meg er magt.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Eg gjer at kongar råder, og at hovdingar dømer rett.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Eg gjer at styrarar styrer og fyrstar - alle domarar på jordi.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Eg elskar deim som meg elskar, og dei som leitar meg upp, skal meg finna.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Rikdom og æra er hjå meg, gamalt gods og rettferd.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Mi frukt er betre enn gull, ja skiraste gullet, og den vinning eg gjev, er betre enn utvalt sylv.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Eg gjeng på rettferds veg, midt på rettvise-stigar,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 For eg vil gjeva gods åt deim som elskar meg og fylla deira forråd.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Herren skapte meg til fyrste verket sitt, fordom fyrr han gjorde noko anna.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Alt frå æva er eg innsett, frå upphavet, fyrr jordi vart til.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Fyrr djupi var til, vart eg fødd, då det ei fanst kjeldor fulle med vatn,
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 fyrr fjelli var søkkte ned, fyre haugar vart eg fødd,
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 fyrr han skapte jord og mark og den fyrste moldklump i verdi.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Då han laga himmelen, var eg der, då han slo kvelv yver djupet.
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Då han feste skyerne i det høge, då kjeldorne fossa fram or djupet,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 då han sette grensa for havet, so vatnet ei gjekk lenger enn han baud, då han la grunnvollar for jordi,
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 då var eg verksmeister hjå han og var til hugnad for han dag etter dag, eg leika meg stødt for hans åsyn.
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 Eg leika på heile jordkringen hans og hadde min hugnad i manneborni.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Og no, born, høyr på meg! Sæle er dei som held mine vegar.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Høyr på tukt og vert vise, og slepp ho ikkje ifrå dykk!
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Sæl den mann som høyrer på meg, so han dagstødt vaker ved dørerne mine og vaktar dørstokkarne mine.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 For den som finn meg, finn livet og fær velsigning frå Herren.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Men den som missar meg, skader seg sjølv, og alle som hatar meg, elskar dauden.»
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
