Salomos Ordsprog 8

1 Høyr kor visdomsmøyi ropar, og vitet høgmælt talar!

Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

2 Uppe på haugar ved vegen, der stigarne møtest, stend ho,

Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

3 attmed portarne ut or byen, ved døra-inngangen ropar ho høgt:

Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

4 «Godtfolk, eg ropar på dykk, og til mannsborni ljomar mi røyst.

O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

5 Fåkunnige, lær dykk klokskap, og de dårar, vinn dykk vit!

Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

6 Høyr, eg talar gjæve ord, og ærlegt er det som lipporne segjer;

Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

7 ja, sanning talar min gom, og lipporne styggjest ved gudløysa.

Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

8 Alle ord i min munn er rette, det finst ikkje fult eller falskt i deim.

All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

9 Dei er alle sanne for den kloke og rette for deim som fann kunnskap.

De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

10 Tak då min age heller enn sylv og kunnskap framfyre utvalt gull!

Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

11 For visdom er betre enn perlor, og av alle skattar er ingen som denne.

Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

12 Eg, visdomen, skyner meg på klokskap, og vit på rådleggjing hev eg.

Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

13 Otte for Herren er hat til det vonde; stormod og storlæte, åtferd stygg, og ein munn full av fals eg hatar.

Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

14 Hjå meg er råd og dug, eg er vit, hjå meg er magt.

Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

15 Eg gjer at kongar råder, og at hovdingar dømer rett.

Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

16 Eg gjer at styrarar styrer og fyrstar - alle domarar på jordi.

Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

17 Eg elskar deim som meg elskar, og dei som leitar meg upp, skal meg finna.

Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

18 Rikdom og æra er hjå meg, gamalt gods og rettferd.

Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

19 Mi frukt er betre enn gull, ja skiraste gullet, og den vinning eg gjev, er betre enn utvalt sylv.

Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

20 Eg gjeng på rettferds veg, midt på rettvise-stigar,

Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

21 For eg vil gjeva gods åt deim som elskar meg og fylla deira forråd.

Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

22 Herren skapte meg til fyrste verket sitt, fordom fyrr han gjorde noko anna.

Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

23 Alt frå æva er eg innsett, frå upphavet, fyrr jordi vart til.

Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

24 Fyrr djupi var til, vart eg fødd, då det ei fanst kjeldor fulle med vatn,

Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

25 fyrr fjelli var søkkte ned, fyre haugar vart eg fødd,

Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

26 fyrr han skapte jord og mark og den fyrste moldklump i verdi.

Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

27 Då han laga himmelen, var eg der, då han slo kvelv yver djupet.

Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

28 Då han feste skyerne i det høge, då kjeldorne fossa fram or djupet,

Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

29 då han sette grensa for havet, so vatnet ei gjekk lenger enn han baud, då han la grunnvollar for jordi,

Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

30 då var eg verksmeister hjå han og var til hugnad for han dag etter dag, eg leika meg stødt for hans åsyn.

Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

31 Eg leika på heile jordkringen hans og hadde min hugnad i manneborni.

Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

32 Og no, born, høyr på meg! Sæle er dei som held mine vegar.

Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

33 Høyr på tukt og vert vise, og slepp ho ikkje ifrå dykk!

Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

34 Sæl den mann som høyrer på meg, so han dagstødt vaker ved dørerne mine og vaktar dørstokkarne mine.

Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

35 For den som finn meg, finn livet og fær velsigning frå Herren.

Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

36 Men den som missar meg, skader seg sjølv, og alle som hatar meg, elskar dauden.»

Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.