Salomos Ordsprog 7
1 Son min, tak vare på ordi mine, og gøym mine bodord hjå deg!
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Tak vare på bodordi mine, so skal du liva, og på læra mi som din augnestein!
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bitt deim på fingrarne dine, skriv deim på hjartetavla!
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Seg til visdomen: «Du er mi syster», og kalla vitet din ven,
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 so dei kann deg vara frå annanmanns kona, frå ei framand kvinna med sleipe ord.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 For gjenom vindauga mitt, gjenom rimarne glytte eg ut.
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 Då såg eg millom dei fåkunnige, eg gådde ein uviting millom dei unge,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 som smaug um hyrna på gata, tok vegen til hennar hus,
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 i skumings-stundi, mot kvelden, i kolmyrke svarte natti.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Då kom kvinna imot han i skjøkjebunad og innful i hjarta -
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 bråkande er ho og vill, heime hev ho’kje ro.
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Snart på gata, snart på torgi, med kvart hyrna stend ho på lur -
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Ho tok fat på han og kysste han, og med ubljug uppsyn sagde ho til han:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 «Eg hev på meg eit gilde-offer, og eg held min lovnad i dag.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Difor gjekk eg ut imot deg, vilde leita deg upp, og eg fann deg.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Mi seng hev eg reidt med tæpe, med egyptiske roselakan.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Eg hev skvett utyver mi lega myrra, aloe og kanel.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Kom til ein kjærleiks rus alt til morgons, lat oss hyggja oss saman i elskhug!
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For mannen er ikkje heime, han er på ferd langt burte,
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 pengepungen tok han med seg, ved fullmånetid kjem han heim.»
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Ho fekk lokka han med all si sterke fyreteljing, forførde han med sine sleipe lippor.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Han fylgjer henne straks, som ein ukse gjeng til slagt, som i fotjarn til tukt for dåren,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 til dess pili kløyver hans livr, som fuglen skundar til snara og veit ikkje at det gjeld livet.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Og no, søner, høyr på meg, og lyd på det munnen min talar!
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Ei vende du hjarta til hennar vegar, vimra ikkje på hennar stigar!
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For mange med ulivssår hev ho felt, og stort er talet på deim ho hev drepe.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
