Salomos Ordsprog 5
1 Son min, gjev agt på min visdom, lut øyra ned til mitt vit!
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 So du kann halda deg gløggtenkt, og lipporne gøyma på kunnskap.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 For honning dryp av skjøkjelippor, og hennar gom er sleipar’ enn olje,
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 men til slutt er ho beisk som malurt, kvass som eit tvieggja sverd.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Ho gjeng ikkje livsens stig, gålaus vinglar ho vegvill.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Og no, søner, høyr på meg, og vik ikkje frå det munnen min mæler!
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Lat din veg vera langt frå henne, kom’kje nær til husdøri hennar!
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Annars gjev du din vænleik til andre, åt ein hardstyrar åri dine.
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Av di eiga vil framande mettast, det du samla med stræv, kjem i annanmanns hus,
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 so du lyt stynja til slutt når ditt hold og kjøt er upptært,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 og segja: «Kor kunde eg hata tukt, og hjarta mitt vanvyrda age?
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 Kvi høyrde eg ikkje på meistrarne mine, og lydde på deim som lærde meg?
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Nær var eg komen ille i det midt i mengdi som sat til tings.»
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drikk or din eigen brunn, det som renn or di eigi kjelda!
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Skulde kjeldorne dine renna på gata, vatsbekkjerne dine ute på torgi?
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Lat deim vera berre for deg, og ikkje for framande med deg!
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Kjelda di vere velsigna, gled du deg i din ungdoms viv.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Elskhugs-hindi, ynde-gasella - barmen hennar alltid deg kveikje, stødt vere du trylt av hennar kjærleik.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Kvi skulde du, son min, tryllast av onnor kona, og femna barmen på framand kvinna?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 For Herren hev kvar manns vegar for augo, og han jamnar alle hans stigar.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Den gudlause vert fanga i misgjerningarne sine, hans synde-band bind honom fast.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Han døyr av di han ikkje let seg aga, og ved sin store dårskap tumlar han i koll.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
