Salomos Ordsprog 4
1 Høyr etter, born, når far dykkar tuktar, og gjev gaum, so kann de læra å skyna!
Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
2 For eg gjev dykk ein lærdom god; gakk ikkje frå mi upplæring!
Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
3 For eg var og barn for far min, og mor sin einaste veslegut.
Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
4 Då lærde han meg og sagde til meg: «Lat hjarta ditt hanga ved mine ord, tak vare på mine bod, so skal du liva.
Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
5 Kjøp deg visdom, kjøp deg vit, Gløym ei, vik ei burt frå ordi eg segjer!
Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
6 Gakk ei frå visdomen, so skal han vakta deg, elska han, so skal han vara deg.
Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
7 Upphavet til visdom er: Kjøp deg visdom! Og kjøp deg vit for all di eiga!
Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
8 Set han høgt, so skal han upphøgja deg, han fører deg til æra når du tek han i fang.
Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
9 Han set på ditt hovud ein yndeleg krans, ei kruna so fager han gjev deg.»
Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.
10 Høyr, min son, og tak imot mine ord, so vert dine livs-år mange.
Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.
11 Eg viser deg visdoms veg, eg fører deg fram på beine stigar.
Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;
12 Når du gjeng, skal du stiga fritt, når du spring, skal du ikkje snåva.
Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.
13 Haldt fast på agen, slepp han ikkje, tak vare på han, for han er ditt liv.
Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.
14 På gudlause-stig må du ikkje koma, ei fara den vegen dei vonde fer.
Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.
15 Lat han vera, gakk ikkje på han, vik frå han og kom deg undan!
Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.
16 For dei søv ikkje, fær dei’kje synda, dei misser svevnen, fær dei ikkje folk til å falla.
Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.
17 Gudløysa er det brødet dei et og vald er den vinen dei drikk.
Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.
18 Men den stigen rettferdige gjeng, er som morgonglima som ljosnar og ljosnar til dagen renn.
Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.
19 Den vegen dei ugudlege gjeng, er som kolmyrkret, dei veit ikkje kva dei snåvar i.
Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.
20 Son min, agta på ordi mine, vend ditt øyra til det eg segjer!
Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.
21 Lat dei ikkje vika frå augo dine, vara dei djupt i hjarta!
Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.
22 For det er liv for kvar som finn det, og lækjing for heile hans likam.
Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.
23 Framfor alt som du vaktar, tak vare på hjarta, for livet gjeng ut frå det.
Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.
24 Haldt svik med munnen ifrå deg, og burt med falske lippor!
Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.
25 Lat augo dine sjå beint fram, og augnekasti skoda ende fram for deg!
Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.
26 Jamna stigen for din fot, og lat alle dine vegar vera støde.
Låt din fot gå lika, så går du visst.
27 Vik ei til høgre eller vinstre, vend foten ifrå det vonde!
Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.
