Salomos Ordsprog 31
1 Ord av kong Lemuel, profetord som mor hans prenta inn i honom:
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Kva skal eg segja, son min, ja kva, du mitt livs son, ja kva, du min lovnads-son?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Gjev ikkje kvende di kraft, og far ikkje vegar som tynar kongar!
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Ei sømer det seg, Lemuel, for kongar, ei kongar sømer det seg å drikka vin, og ei for hovdingar å spyrja etter rusdrykk.
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 For drikk han, vil han gløyma kva som lov er, og venda retten fyre alle arminger.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Lat han få rusdrykk som er åt å gå til grunns, og han få vin som gjeng med sorg i sjæli.
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 At han kann drikka og si armod gløyma, og ikkje lenger minnast møda si.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Lat upp din munn for mållaus mann, for alle deira sak som gjeng mot undergang!
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Lat upp din munn og rettvist døm, lat armingen og fatigmannen få sin rett!
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 Ei dugande kona, kven finn vel ei slik? Høgre stend ho i pris enn perlor.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Mannsens hjarta lit på henne, og vinning vantar ikkje.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Ho gjer honom godt og inkje vondt alle sine livedagar.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Ho syter for ull og lin, og henderne strævar med hugnad.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Ho er som kaupmanna-skip, langt burtantil fær ho si føda.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Og uppe er ho i otta, og gjev sin huslyd mat og etlar åt ternone ut.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Ho stilar på ein åker og fær han, for det ho med henderne tener ho plantar ein vingard.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Kraft ho bind seg til belte um livet og gjer sine armar sterke.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Ho merkar at hushaldet hennar gjeng godt, då sloknar’kje lampa hennar um natti.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Ho retter henderne ut etter rokken, og fingrarne tek til teinen.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Ho opnar handi for armingen, retter ho ut til fatigmannen.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Ei ræddast ho snø for huset sitt, for alt hennar hus er klædt i skarlaks-ty.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Ho gjer seg tæpe og klær seg i finaste lin og purpur.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Hennar mann er kjend i portarne, der han sit til tings med dei fremste i landet.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Linskjortor gjer ho og sel, og belte gjev ho til kramkaren.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Kraft og vyrdnad er klædnaden hennar, og ho lær åt dagen som kjem.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Ho let upp munnen med visdom, mild upplæring ho gjev med si tunga.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Koss det gjeng i huset agtar ho på, og ei et ho brød i letingskap.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Fram stig hennar søner og prisar ho sæl, og mannen syng henne lov:
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 «Mange kvende stod høgt i dugleik, men du gjeng yver deim alle.»
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Vænleik er fals og fagerskap fåfengd; ei kona som ottast Herren, skal prisast.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Lat ho få det ho vann med henderne sine, og pris i portarne av sine verk.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
