Salomos Ordsprog 29
1 Ein mann som etter mykje refsing endå er ein stivnakke, vil brått verta broten ulækjeleg sund.
Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
2 Når rettferdige aukar i tal, då gled seg folket, men når gudlaus mann kjem til styre, sukkar folket.
När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
3 Den som elskar visdom, gled sin far, men den som gjeng i lag med skjøkjor, øyder eiga si.
Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
4 Ein konge held landet sitt uppe med rett, men ein skattekrevjar legg det i øyde.
En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
5 Ein mann som smeikjer for næsten sin, breider ut eit net for føterne hans.
Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
6 Ein vond manns misgjerd er snara for honom, men rettferdig mann fegnast og gled seg.
När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
7 Den rettferdige syter for stakarens sak, den gudlause hev ikkje greida på noko.
Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
8 Spottarar øser upp ein by, men vismenner stiller vreiden.
De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
9 Når vismann fører sak mot dåren, vert dåren sinna og lær, og kann’kje vera still.
När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
10 Dei blodfuse hatar ein skuldlaus mann, og stend dei ærlege etter livet.
De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
11 Alt sitt sinne slepper dåren ut, men vismannen døyver det til slutt.
En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
12 Agtar ein hovding på lygneord, er alle hans tenarar nidingar.
En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
13 Fatigmann og valdsmann råkast, Herren gjev deim båe augneljos.
Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
14 Ein konge som dømer småfolk rett, hans kongsstol stend æveleg fast.
En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
15 Ris og age gjev visdom, men ein agelaus gut fører skam yver mor si.
Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
16 Når dei gudlause aukar, so aukar syndi, men dei rettferdige skal sjå med lyst på deira fall.
Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
17 Aga son din, so vil han vera deg til hugnad og gjeva lostemat til sjæli di.
Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
18 Utan profetsyn vert folket vilt, men sæl er den som held lovi.
När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
19 Med ord let trælen seg ikkje tukta, for han skynar deim vel, men bryr seg’kje um deim.
En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
20 Ser du ein mann som er snar til å tala, dåren gjev større von enn han.
Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
21 Kjæler du trælen upp frå hans ungdom, vil han vanvyrda deg til slutt.
Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
22 Sinna mann valdar trætta, og brålyndt mann gjer mang ei misgjerd.
En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
23 Mannsens ovmod fører til fall, men den audmjuke vinn seg æra.
Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
24 Den som helar med tjuven, hatar sitt liv, han høyrer dei tek han i eid, men gjev ingi vitring.
Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
25 Manne-rædsla legg snaror, men den som lit på Herren, vert berga.
Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
26 Mange vil te seg fram for ein styrar, men frå Herren fær kvar mann sin rett.
Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
27 Ein styggedom for rettferdige er ein urettferdig mann, og ein styggedom for den gudlause er den som fer ærleg fram.
En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
