Salomos Ordsprog 28
1 Dei gudlause flyr um ingen deim elter, dei rettferdige er som ungløva trygge.
De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
2 Syndar eit land, fær det mange herrar, men hev folket mykje vit, varer retten lenge.
För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.
3 Ein fatig herre som trykkjer dei arme, er eit regn som herjar og ikkje gjev brød.
En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
4 Dei som gjeng ifrå lovi, prisar dei gudlause, men dei som held lovi, harmast på deim.
De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
5 Vonde folk skynar ikkje kva rett er, men dei som søkjer Herren, skynar alt.
Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
6 Betre er ein fatigmann som ferdast lytelaust, enn ein rikmann som er rang og gjeng tvo vegar.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.
7 Den som agtar på rettleiding, er ein vitug son, men den som hev lag med øydarar, fører skam yver far sin.
Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men den som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
8 Den som aukar si eiga med renta og oker, han sankar åt den som er god mot dei arme.
De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
9 Um ein vil venda øyra burt og ikkje høyra lovi, er jamvel bøni hans ein styggedom.
Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
10 Den som villar ærlegt folk inn på ein vond veg, han skal stupa i si eigi grav, men dei lytelause skal erva det som godt er.
Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
11 Ein rikmann tykkjer han er vis, men ein fatigmann med vit granskar honom ut.
En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
12 Held dei rettferdige høgtid, stend det herleg til, men når gudlause kjem seg upp, lyt ein leita etter folk.
När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
13 Den som dyl misgjerningarne sine, hev ikkje lukka med seg, men den som sannar deim og vender seg ifrå deim, han finn miskunn.
Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
14 Sæl den mannen som alltid ottast, men den som gjer hjarta sitt hardt, han fell i ulukka.
Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
15 Burande løva og ein grådig bjørn er gudlaus hovding yver fatigt folk.
Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
16 Du hovding fatig på vit og rik på vald! Dei som hatar urett vinning, skal liva lenge.
Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
17 Ein mann med blodskuld yver seg er på flugt alt til gravi, ingen må hjelpa honom.
En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
18 Den som ferdast lytelaust, vert frelst, men den range tvivegs-farar fell på den eine.
Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
19 Den som dyrkar si jord, fær nøgdi av brød, men den som fer etter fåfengt, fær nøgdi av armod.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
20 Ein trufast mann fær rik velsigning, men den som renner etter rikdom, vert ei urefst.
En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
21 Det er’kje godt når ein gjer mannemun, men mang ein mann vert brotsmann for ein brødbit.
Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
22 I bråhast vil den ovundsjuke verta rik, og han veit’kje at vanråd vil koma på han.
Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.
23 Den som refser ein mann, vinn seg takk til slutt meir enn den som smeikjer med tunga si.
Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
24 Den som plundrar far sin og mor si og segjer: «Det er ikkje synd, » han er øydelands lagsbror.
Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.
25 Den vinnekjære valdar trætta, men den som lit på Herren, fær kveikjing.
Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
26 Den som lit på vitet sitt, han er ein dåre, men den som vandrar i visdom, vert frelst.
Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
27 Den som gjev den fatige, vantar inkje, men den som let att augo, fær mykje banning yver seg.
Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
28 Når gudlause kjem seg upp, då gøymer folk seg, men når dei gjeng til grunns, då aukar dei rettferdige.
När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.
