Salomos Ordsprog 28
1 Dei gudlause flyr um ingen deim elter, dei rettferdige er som ungløva trygge.
Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.
2 Syndar eit land, fær det mange herrar, men hev folket mykje vit, varer retten lenge.
För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.
3 Ein fatig herre som trykkjer dei arme, er eit regn som herjar og ikkje gjev brød.
En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.
4 Dei som gjeng ifrå lovi, prisar dei gudlause, men dei som held lovi, harmast på deim.
De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.
5 Vonde folk skynar ikkje kva rett er, men dei som søkjer Herren, skynar alt.
Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.
6 Betre er ein fatigmann som ferdast lytelaust, enn ein rikmann som er rang og gjeng tvo vegar.
Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.
7 Den som agtar på rettleiding, er ein vitug son, men den som hev lag med øydarar, fører skam yver far sin.
Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
8 Den som aukar si eiga med renta og oker, han sankar åt den som er god mot dei arme.
Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.
9 Um ein vil venda øyra burt og ikkje høyra lovi, er jamvel bøni hans ein styggedom.
Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.
10 Den som villar ærlegt folk inn på ein vond veg, han skal stupa i si eigi grav, men dei lytelause skal erva det som godt er.
Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.
11 Ein rikmann tykkjer han er vis, men ein fatigmann med vit granskar honom ut.
En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.
12 Held dei rettferdige høgtid, stend det herleg til, men når gudlause kjem seg upp, lyt ein leita etter folk.
När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.
13 Den som dyl misgjerningarne sine, hev ikkje lukka med seg, men den som sannar deim og vender seg ifrå deim, han finn miskunn.
Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.
14 Sæl den mannen som alltid ottast, men den som gjer hjarta sitt hardt, han fell i ulukka.
Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.
15 Burande løva og ein grådig bjørn er gudlaus hovding yver fatigt folk.
En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.
16 Du hovding fatig på vit og rik på vald! Dei som hatar urett vinning, skal liva lenge.
När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.
17 Ein mann med blodskuld yver seg er på flugt alt til gravi, ingen må hjelpa honom.
En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.
18 Den som ferdast lytelaust, vert frelst, men den range tvivegs-farar fell på den eine.
Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.
19 Den som dyrkar si jord, fær nøgdi av brød, men den som fer etter fåfengt, fær nøgdi av armod.
Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.
20 Ein trufast mann fær rik velsigning, men den som renner etter rikdom, vert ei urefst.
En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.
21 Det er’kje godt når ein gjer mannemun, men mang ein mann vert brotsmann for ein brødbit.
Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.
22 I bråhast vil den ovundsjuke verta rik, og han veit’kje at vanråd vil koma på han.
Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.
23 Den som refser ein mann, vinn seg takk til slutt meir enn den som smeikjer med tunga si.
Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.
24 Den som plundrar far sin og mor si og segjer: «Det er ikkje synd, » han er øydelands lagsbror.
Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.
25 Den vinnekjære valdar trætta, men den som lit på Herren, fær kveikjing.
En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.
26 Den som lit på vitet sitt, han er ein dåre, men den som vandrar i visdom, vert frelst.
Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.
27 Den som gjev den fatige, vantar inkje, men den som let att augo, fær mykje banning yver seg.
Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.
28 Når gudlause kjem seg upp, då gøymer folk seg, men når dei gjeng til grunns, då aukar dei rettferdige.
När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.
