Salomos Ordsprog 27
1 Rosa deg ikkje av morgondagen, for du veit ikkje kva ein dag ber i fang.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Lat ein annan rosa deg; ikkje din eigen munn, ein framand og ei dine eigne lippor!
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 Stein er tung, og sand veg mykje, men tyngre enn båe er dåreharm.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Sinne er fælslegt, og vreide ein flaum, men kven kann standa seg mot åbryskap?
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Betre er openberrleg refsing enn kjærleik som held seg duld.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 Trugne er slag av venehand, og mange er uvens kyssar.
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 Den mette trakkar på honning, men den svoltne tykkjer alt beiskt er søtt.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 Som ein fugl som rømer frå reiret sitt, er ein mann som rømer frå heimen sin.
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 Olje og røykjelse hjarta gled, og søte venar-ord frå rådvis sjæl.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Slepp ikkje frå deg venen din og far din’s ven, so du lyt heim til bror din når du er i naud! Ein granne nær attmed er betre enn ein bror langt burte.
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 Vert vis, min son, og gled mitt hjarta, so eg kann svara den som spottar meg!
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 Den kloke ser fåren, gøymer seg; fåmingar renner fram og lyt bøta for det.
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Tak klædi hans, for han hev borga for ein annan, og panta honom for ei framand kvinna!
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 Den som høgmælt signar sin ven um morgonen tidleg, han skal få det tilrekna som ei forbanning.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 Si-drop frå taket ein regndag og ei trættekjær kvinna likjest kvarandre.
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 Den som held på henne, held på vind, og handi hans triv i olje.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Jarn sliper jarn, og den eine mannen sliper den andre.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 Den som agtar fiketreet sitt, fær eta frukti av det, den som tek vare på sin herre, skal få æra.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 Som andlit seg speglar mot andlit i vatnet, so menneskjehjarta mot menneskje.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 Diglen røyner sylvet og omnen gullet, og ein mann vert røynd av sin ros.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Um du støyte uvitingen i mortelen med støytaren i hop med gryn, so vilde ikkje vitløysa vika ifrå han.
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 God greide lyt du hava på koss sauerne dine ser ut, og agta vel på buskapen din!
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 For velstand varer ikkje æveleg, og ikkje ei kruna frå ætt til ætt.
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 Men er høyet burte og håi kjem att, og fjellgras vert sanka i hop,
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 då hev du lamb til klæde, og bukkar til å kjøpa deg åker for,
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 og geitemjølk nok til mat for deg, til mat for huset ditt og til livsupphald for gjentorne dine.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
