Salomos Ordsprog 26

1 Som snø um sumaren og regn i skurden, so høver ikkje æra for ein dåre.

Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

2 Som sporven flaksar burt og svala flyg, so råkar ikkje grunnlaus forbanning.

Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

3 Svipa til hesten, taum til asnet, og ris til ryggen på dårar.

Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

4 Svar ikkje dåren etter hans dårskap, so du ei skal verta lik han, du og!

Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

5 Svara dåren etter hans dårskap, so han ei skal tykkja han sjølv er vis!

Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

6 Føterne høgg han av seg, og vald fær han drikka, han som sender bod med ein dåre.

Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

7 Visne heng vanfør manns føter, so og ordtak i munnen på dårar

Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

8 som å binda ein stein i slyngja, soleis er det å gjeva ein dåre æra.

Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

9 Som klungergrein i handi på drukken mann, so er ordtak i munnen på dårar.

Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

10 Som ein skyttar som sårar alle, so er den som leiger dåren og kvar som fer framum.

En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

11 Som hund som snur seg til si eigi spya, so er ein dåre som kjem att til narreskapen sin.

Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

12 Ser du ein mann som tykkjer sjølv at han er vis, då er det større von for dåren enn for honom.

Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

13 Letingen segjer: «D’er villdyr på vegen, ei løva i gatorne.»

Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

14 Døri snur seg på gjengi, og letingen snur seg i sengi.

Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

15 Stikk den late si hand i fatet, han evast med å ta ho upp til munnen att.

Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

16 Letingen tykkjest visare vera enn sju som gjev vituge svar.

Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

17 Han triv i øyro på framumfarande hund, han som ryk upp i sinne for trætta som ikkje kjem han ved.

Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

18 Som ein galen som skyt med brennende pilar - drepande skot -

Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

19 so er ein mann som svik sin næste og segjer: «Eg gjorde det berre på gaman.»

är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

20 Når veden tryt, so sloknar elden, er baktalar burte, stoggar striden.

När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

21 Som kol vert til gløder og ved til eld, so kveikjer kranglaren kiv.

Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

22 Baktalar-ord er som lostemat, dei glid so godt ned i livet.

Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

23 Som sylv-glasering på skålbrot er brennande lippor når hjarta er vondt.

Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

24 Med lipporne skaper ein uven seg til, men inni seg gøymer han svik.

En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

25 Gjer han seg blidmælt, tru honom ei, for sju slag styggedom bur i hans hjarta.

Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

26 Hatet dyl seg i svik, men lyt syna sin vondskap i folkemugen.

Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

27 Den som grev ei grav, skal stupa nedi, den som velter ein stein, skal få han yver seg att.

Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

28 Den falske tunga hatar deim som ho hev krasa, og den sleipe munnen fører til fall.

En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.