Salomos Ordsprog 24
1 Misunn ikkje vonde menneskje, og hav ikkje hug til å vera med deim.
Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
2 For hjarta deira tenkjer på vald, og um ulukka talar lipporne deira.
Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
3 Med visdom byggjer ein hus, og med vit grunngfester ein det,
Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
4 og med kunnskap fær ein romi fulle av alle slag dyre og gilde ting.
Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
5 Ein vis mann er sterk, og ein kunnig er veldug i kraft.
En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
6 Klok styring skal du bruka når du fører krig, hev du mange rådvise menn gjeng det godt.
Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
7 Visdom heng for høgt for fåmingen, i porten let han ikkje upp sin munn.
Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
8 Den som tenkjer på å gjere vondt, honom kallar me ein fuling.
Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
9 Synd er dårskaps råd, og spottaren er ei gruv for folk.
Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
10 Misser du modet når trengsla kjem, då er di kraft for trong.
Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
11 Berga deim som dei fører til dauden, og dei som vinglar til rettarstaden, haldt deim att!
Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
12 Um du segjer: «Me visste det ikkje, ser du, » tru ikkje han som veg hjarto, skynar det, og han som agtar på sjæli di, veit det, og han løner mannen etter hans gjerning?
Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
13 Et honning, son min, for den er god, og sjølvrunnen honning er søt for din gom.
Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
14 Lær sameleis visdom for sjæli di! Finn du honom, so hev du ei framtid, og di von skal ikkje verta til inkjes.
Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
15 Lur ikkje, du gudlause, på rettferdig manns bustad, legg ikkje heimen hans i øyde!
Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
16 For sju gonger dett den rettferdige og stend upp att, men dei gudlause stuper når ulukka kjem.
Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
17 Når din fiend’ fell, so gled deg ikkje, og når han stupar, fegnast ei ditt hjarta!
Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
18 Elles vil Herren sjå det og mislika det og venda frå honom vreiden sin.
Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
19 Harmast ei yver illgjerdsmenner, misunn ikkje dei gudlause!
Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
20 For den vonde hev ingi framtid; lampa åt gudlause sloknar.
Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
21 Ottast Herren, son min, og kongen! Gakk ikkje i lag med upprørsmenner!
Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
22 For brått kjem ulukka yver deim, og kven veit når åri deira fær ein usæl ende?
Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
23 Desse ordi er og av vismenner. Det er ikkje godt når ein gjer mannemun i domen.
Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
24 Den som segjer til den skuldige: «Du er uskuldig.» Honom vil folkeslag banna og folk forbanna;
Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
25 men deim som refsar han, gjeng det vel, og velsigning av godt kjem yver deim.
Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
26 Ein kyss på lipporne er det når einkvan gjev det rette svaret.
Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
27 Fullfør yrket ditt ute, og gjer det ferdigt for deg på marki! Sidan kann du byggja deg hus
Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
28 ver ikkje vitne mot næsten din utan grunn, for du vil vel’kje svika med lipporne dine?
Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
29 Seg ikkje: «Som han hev gjort med meg, so vil eg gjera med han. Eg vil løna mannen etter hans gjerning.»
Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
30 Eg gjekk framum ein lat manns mark, og vinhagen til eit vitlaust menneskje,
Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
31 og sjå, han var vaksen full av tistlar, grunnen var yvergrodd med netlor, og steingarden kringom var riven ned.
Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
32 Og eg skygnde på det og agta på det, eg såg det, og denne lærdomen tok eg:
Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
33 «Endå litt soving, endå litt blunding, endå litt kvild med henderne i kross!
Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
34 So kjem armodi di som ein farande fant, og naudi som skjoldvæpna mann.»
Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
