Salomos Ordsprog 22
1 Eit godt namn er meir verdt enn rikdom stor, og manntekkje betre enn sylv og gull.
Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.
2 Rik og fatig råkast, Herren hev skapt deim alle.
Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.
3 Den kloke ser fåren og gøymer seg, men fåmingar renner fram og lyt bøta for det.
Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
4 Løn for spaklynde og otte for Herren er rikdom og æra og liv.
Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.
5 Klunger og snaror er på den vegen den falske gjeng, den som agtar si sjæl, held seg burte frå deim.
Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.
6 Lær guten etter som guten er, so vik han ikkje ifrå det, um han vert gamall.
Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
7 Rikmann rå’r yver fatigfolk, og den som fær lån, vert træl for den som gjev.
Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.
8 Den som sår urett, skal hausta vondt, og hans ovmods ris fær ein ende.
Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.
9 Den godhjarta vert velsigna, for han gjev sitt brød til armingen.
Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.
10 Jaga spottaren ut, so gjeng trætta med, og for skjemsla og kiv fær du fred.
Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.
11 Den som elskar hjartans reinleik, den som talar vænt, han hev kongen til ven.
Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.
12 Herrens augo vaktar kunnskap, men ord frå den utrue støyter han um.
HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.
13 Letingen segjer: «Det er ei løva der ute, eg kunde verta drepen midt på gata.»
Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»
14 Ei djup grav er skjøkjemunn, den som Herren er harm på, skal falla nedi.
En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.
15 Vitløysa heng fast ved hjarta hjå guten, men tukteriset driv henne burt frå han.
Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.
16 Trykkjer du armingen, vert det honom til vinning, gjev du den rike, vert det berre til tap.
Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.
17 Lut øyra ned og høyr på ord av vismenn vend hjarta til min kunnskap!
Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.
18 For det er vænt at du deim varar i ditt hjarta; gjev dei må vera reiduge på dine lippor!
Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.
19 Av di du skal lita på Herren, lærer eg deg i dag, just deg.
För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.
20 Hev eg’kje skrive fyndord til deg med råder og kunnskap
Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,
21 til å kunngjera deg det som rett er, sannings ord, so du med sannings ord kann svara deim som sender deg?
för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.
22 Plundra ikkje ein fatigmann av di han er fatig, og tred ikkje armingen ned i porten!
Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.
23 For Herren skal føra saki deira og taka livet deira som tek ifrå deim.
Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.
24 Gjev deg ikkje i lag med ein som snart vert vreid, og gakk ikkje med ein bråsinna mann,
Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,
25 at du ikkje skal venja deg til hans vegar og få sett ei snara for livet ditt!
på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.
26 Ver ei millom deim som gjev handtak, millom deim som borgar for skuld!
Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.
27 Når du inkje hev å betala med, kvifor skal dei taka sengi di burt under deg?
Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?
28 Flyt ikkje gamall merkestein som federne dine hev sett!
Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.
29 Ser du ein mann som er dugleg i arbeidet, han skal tena hjå kongar og ikkje hjå småfolk.
Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män. Se Port i Ordförkl.
