Salomos Ordsprog 22
1 Eit godt namn er meir verdt enn rikdom stor, og manntekkje betre enn sylv og gull.
Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
2 Rik og fatig råkast, Herren hev skapt deim alle.
Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
3 Den kloke ser fåren og gøymer seg, men fåmingar renner fram og lyt bøta for det.
Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
4 Løn for spaklynde og otte for Herren er rikdom og æra og liv.
Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
5 Klunger og snaror er på den vegen den falske gjeng, den som agtar si sjæl, held seg burte frå deim.
Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
6 Lær guten etter som guten er, so vik han ikkje ifrå det, um han vert gamall.
Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
7 Rikmann rå’r yver fatigfolk, og den som fær lån, vert træl for den som gjev.
Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
8 Den som sår urett, skal hausta vondt, og hans ovmods ris fær ein ende.
Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
9 Den godhjarta vert velsigna, for han gjev sitt brød til armingen.
Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
10 Jaga spottaren ut, so gjeng trætta med, og for skjemsla og kiv fær du fred.
Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
11 Den som elskar hjartans reinleik, den som talar vænt, han hev kongen til ven.
Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
12 Herrens augo vaktar kunnskap, men ord frå den utrue støyter han um.
Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
13 Letingen segjer: «Det er ei løva der ute, eg kunde verta drepen midt på gata.»
Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
14 Ei djup grav er skjøkjemunn, den som Herren er harm på, skal falla nedi.
Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
15 Vitløysa heng fast ved hjarta hjå guten, men tukteriset driv henne burt frå han.
Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
16 Trykkjer du armingen, vert det honom til vinning, gjev du den rike, vert det berre til tap.
Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
17 Lut øyra ned og høyr på ord av vismenn vend hjarta til min kunnskap!
Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
18 For det er vænt at du deim varar i ditt hjarta; gjev dei må vera reiduge på dine lippor!
Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
19 Av di du skal lita på Herren, lærer eg deg i dag, just deg.
Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
20 Hev eg’kje skrive fyndord til deg med råder og kunnskap
Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
21 til å kunngjera deg det som rett er, sannings ord, so du med sannings ord kann svara deim som sender deg?
På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
22 Plundra ikkje ein fatigmann av di han er fatig, og tred ikkje armingen ned i porten!
Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
23 For Herren skal føra saki deira og taka livet deira som tek ifrå deim.
Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
24 Gjev deg ikkje i lag med ein som snart vert vreid, og gakk ikkje med ein bråsinna mann,
Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
25 at du ikkje skal venja deg til hans vegar og få sett ei snara for livet ditt!
Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
26 Ver ei millom deim som gjev handtak, millom deim som borgar for skuld!
Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
27 Når du inkje hev å betala med, kvifor skal dei taka sengi di burt under deg?
Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
28 Flyt ikkje gamall merkestein som federne dine hev sett!
För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
29 Ser du ein mann som er dugleg i arbeidet, han skal tena hjå kongar og ikkje hjå småfolk.
Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
