Salomos Ordsprog 21
1 Konungs hjarta er i Herrens hand som bekkjer, han vender det kvar helst han vil.
Konungens hjerta är uti Herrans hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill.
2 Kvar mann tykkjer at hans eigi ferd er rett, men det er Herren som prøver hjarto.
Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men Herren allena gör hjertan viss.
3 At folk gjer rett og skil, er meir verdt for Herren enn offer.
Göra väl och rätt är Herranom kärare än offer.
4 Ovmods augo og sjølvgodt hjarta - lampa åt gudlause folk er synd.
Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd.
5 Umtanke hjå den annsame er berre til vinning, men hastverk berre til tap.
En idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig.
6 Skattevinning med ljugartunga er ein kvervande pust av deim som søkjer dauden.
Den som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka.
7 Den vald dei gudlause gjer, skal riva deim sjølve burt, for det som er, vil dei ikkje gjera.
De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var.
8 Skuldig mann gjeng krokut veg, men den reine - han gjer si gjerning beint fram.
Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt.
9 Betre å bu i ei krå på taket enn å ha sams hus med trettekjær kvinna.
Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus.
10 Ugudleg manns sjæl hev hug til det vonde, hans næste finn ikkje miskunn hjå honom.
Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt.
11 Refser du spottaren, vert uvitingen vis, og lærer du vismannen, tek han mot kunnskap.
När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig.
12 Ein rettferdig agtar på gudlause-hus, han støyter dei gudlause ned i ulukka.
En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.
13 Dytter du øyra til for armings rop, skal sjølv du ropa og ikkje få svar.
Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda.
14 Gåva i løyndom stiller vreide, og gjeving i barmen stiller største harmen.
En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst.
15 Det er ei gleda for rettferdig mann å gjera rett, men ei rædsla for illgjerningsmenner.
Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.
16 Den som viller seg burt frå klokskaps veg, han skal hamna i skuggeheimen.
En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.
17 Ein fatigmann vert den som elskar moro, ei vert han rik som elskar vin og olje.
Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.
18 Den gudlause vert løysepeng for den rettferdige, og utru kjem i staden for den ærlege.
Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.
19 Betre å bu i eit øydeland enn hjå arg og trættekjær kvinna.
Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.
20 Vismann hev dyre skattar og olje i huset, men uvitingen øyder det upp.
Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.
21 Den som strævar etter rettferd og miskunn, han skal finna liv og rettferd og æra.
Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.
22 Ein by med kjempor tek vismannen inn, og han bryt ned den borgi som byen lit på.
En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.
23 Den som varar sin munn og si tunga, han varar si sjæl frå trengslor.
Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.
24 Ein ovmodig og ubljug kallar me spottar, ein som fer fram med ofselegt ovmod.
Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.
25 Lysti åt letingen drep honom sjølv, for henderne hans vil inkje gjera.
Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.
26 Heile dagen snikjer den snikne, men ein rettferdig gjev og sparer inkje.
Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.
27 Offer frå gudlause er ei gruv, og endå meir når dei samstundes emnar på ilt.
De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.
28 Eit ljugar-vitne skal ganga til grunns, men ein mann som lyder etter, skal få tala alltid.
Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.
29 Gudlaus mann ter seg skamlaus, men den ærlege gjeng sine vegar stødigt.
Den ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes.
30 Det finst ingen visdom og inkje vit og ingi råd imot Herren.
Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot Herran.
31 Hesten vert budd til herferdsdagen, men sigeren kjem ifrå Herren.
Hästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af Herranom.
