Salomos Ordsprog 2
1 Son min! tek du imot mine ord og gøymer bodi mine hjå deg,
Mans bērns, ja tu pieņemsi manus vārdus, un sirdī glabāsi manu mācību,
2 so du vender øyra til visdomen, bøygjer hjarta til vitet,
Savu ausi griezt uz gudrību un savu sirdi uz atzīšanu,
3 ja, når du kallar på skynet og ropar høgt på vitet,
Tiešām, ja tu atzīšanas lūgsies un savu balsi pacelsi pēc saprašanas,
4 leitar du etter det som vore det sylv, og grev som vore det løynde skattar,
Ja tu viņu meklēsi kā sudrabu un tai pakaļ dzīsies kā mantai;
5 då skal du skyna otte for Herren, og Guds-kunnskap skal du finna.
Tad tu sapratīsi Tā Kunga bijāšanu un atradīsi Dieva atzīšanu;
6 For Herren er den som gjev visdom, frå hans munn kjem kunnskap og vit.
(Jo Tas Kungs dod gudrību, no viņa mutes nāk atzīšana un saprašana:
7 Han gøymer frelsa for dei ærlege, han er ein skjold for dei som fer ulastande,
Viņš taisniem paglabā labklāšanos un ir par bruņām tiem, kas bezvainībā staigā,
8 med di for han vaktar stigarne åt retten og varar vegen vel for sine trugne.
Sargādams taisnības ceļus un pasargādams savu taisno tekas; )
9 Då skal du skyna rettferd og rett og rettvisa, ja, kvar god veg.
Tad tu atzīsi, kas taisnība un tiesa, un kas skaidrība un ceļš uz visu labu,
10 For visdom koma skal i hjarta ditt, og kunnskap vera hugleg for di sjæl,
Ja gudrība nāks tavā sirdī, un atzīšana tavai dvēselei būs mīļa,
11 yver deg skal ettertanke halda vakt, vit skal vara deg
Tad labs padoms tevi pasargās un saprašana tevi paglabās,
12 og fria deg ifrå den vonde åtferd, frå folk som talar fals,
Ka tā tevi izglābj no ļauna ceļa, no vīra, kas netiklību runā,
13 dei som gjeng frå dei rette stigar og vil vandra på myrke vegar,
Kas atstājuši skaidrības ceļus, staigā pa tumsības ceļiem,
14 dei som gled seg med å gjera vondt, og fegnast yver rangt og vondt,
Kas priecājās ļaunu darīt un prieku atrod netiklībā un viltībā,
15 dei som gjeng på kroke-stigar og fer på range vegar. -
Kuru ceļi ir greizi, un kas savās tekās netikli;
16 Han skal fria deg frå annanmanns kona, frå framand kvinna med sleipe ord,
Ka tā tevi izglābj no svešas sievas, no svešnieces ar mīkstiem vārdiem,
17 som hev svike sin ungdoms ven og si Guds-pakt hev gløymt.
Kas atstāj savas jaunības vīru, un aizmirst sava Dieva derību;
18 For ho sig ned til dauden med sitt hus, og ned til daudingarne hennar vegar ber.
(Jo viņas nams pašķiebjās uz nāvi, un viņas ceļi pie miroņiem;
19 Ingen som gjeng inn til henne, kjem attende, og dei når ikkje livsens stigar.
Visi, kas pie tās ieiet, negriežas atpakaļ, nedz atrod dzīvības ceļus; )
20 Han vil du skal ganga den vegen dei gode gjeng, og halda deg på dei stigane der rettferdige ferdast;
Ka, lai tu staigā pa labo ceļiem un sargi taisno tekas;
21 for dei ærlege skal bu i landet, og dei ulastelege der skal verta att,
Jo taisnie dzīvos zemē, un sirdsskaidrie tur paliks;
22 men dei ugudlege skal rydjast ut or landet, og svikarane skal verta rivne burt frå det.
Bet bezdievīgie no zemes taps izdeldēti, un kas ticību netur, no tās taps izsakņoti.
