Salomos Ordsprog 17
1 Betre er ein turr brødmole med ro attåt enn huset fullt av høgtidskost med trætta til.
En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
2 Den kloke tenar skal råda yver ein uvisleg son, og millom brøder fær han skifta arv.
En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
3 Diglen røyner sylvet og omnen gullet, men den som røyner hjarto, det er Herren.
Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
4 Den vonde lyder på vondskapslippa, ljugaren lyder på tyningstunga.
En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
5 Spear du den fatige, so spottar du hans skapar, den som gled seg yver ulukka, skal få si refsing.
Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
6 Ein krans for dei gamle er barneborn, og ei æra for borni er federne deira.
De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
7 Det høver ikkje for ein dåre å tala store ord, enn mindre for ein fagnamann å ljuga.
Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
8 Gåva er ein glimestein for den som fær ho; kvar ho vender seg, der fær ho framgang.
Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
9 Søkjer du kjærleik, skyler du misgjerd, men riv du upp att ei sak, skil ven frå ven.
Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
10 Vondord gjer meir på den vituge enn hundrad hogg på dåren.
Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
11 Berre upprør søkjer den vonde, men ein hard bodberar vert send imot han.
Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
12 Møt heller ei binna som hev mist sine ungar enn ein dåre med narreskapen hans!
Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
13 Den som løner godt med vondt, frå hans hus skal ikkje det vonde vika.
Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
14 Å taka til med strid er som å sleppa vatn ut, haldt difor upp med trætta fyrr nokon gliser med tennerne!
Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
15 Den som frikjenner ein ugudleg og den som domfeller ein rettferdig, dei er båe tvo ein styggedom for Herren.
Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
16 Kva skal pengar i handi på dåren? Å kjøpa visdom hev han’kje vit til.
Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
17 Venen elskar alltid, og bror vert fødd til hjelp i naud.
En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
18 Ein vitlaus mann er den som handtekst, som gjeng i borg hjå grannen sin.
Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
19 Den som elskar trætta, elskar misgjerning, den som byggjer døri si høg, søkjer fall.
Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
20 Den som hev eit rangt hjarta, vinn ikkje lukka, og den som forvender tunga si, fell i ulukka.
Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
21 Den som avlar eit narr, fær sorg, og ikkje gled seg far til ein dåre.
En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
22 Gladværugt hjarta gjev lækjedom god, men nedslege mod fær beini te visna.
Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
23 Gudlaus mann tek gåva i løynd til å bøygja rettargangen.
Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
24 Den vituge hev visdom for augo, men dåren hev augo ved heimsens ende.
En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
25 Uvitug son er til gremme for far sin, og beisk sorg for henne som fødde’n.
En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
26 Det er’kje godt at og rettferdige fær refsing, og ei at fagna folk fær slag for det som rett er.
Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
27 Den skynsame sparer på ordi, og den vituge mann er kald i hugen.
En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
28 Um dåren tagde, gjekk han og for vismann, og for ein vitug mann når han heldt munn.
Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
