Salomos Ordsprog 16
1 Hjartans rådleggjing høyrer menneskja til, men tunga fær svaret frå Herren.
En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 Kvar mann tykkjer at hans eigi ferd er rein, men det er Herren som prøver ånderne.
Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Legg verki dine på Herren, so skal tankarne dine få framgang.
Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
4 Herren hev gjort kvar ting til sitt endemål, ogso den ugudlege til uferdsdagen.
HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
5 Kvar ovmodig er ei gruv for Herren, du kann vera viss, han skal’kje verta urefst.
En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
6 Med kjærleik og truskap vert misgjerning sona ut, med otte for Herren flyr ein frå det vonde.
Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Når Herren likar ferdi åt ein mann, so let han jamvel fiendarne halda fred med honom.
Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
8 Betre er lite med rettferd enn innkomor store med urett.
Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
9 Mannsens hjarta tenkjer ut sin veg, men Herren styrer hans stig.
Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Gudsord er på konungs lippor, i domen skal hans munn ei gjera mistak.
Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
11 Rett vegt og rette vegtskåler høyrer Herren til, hans verk er alle lodd i pungen.
Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
12 Ugudleg åtferd er ein styggedom for kongar, for truna stend trygt ved rettferd.
En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
13 Kongen likar rettferdige lippor, dei elskar den som segjer det som er rett.
Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
14 Konungs vreide er daude-bod, men ein vismann stiller vreiden.
Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
15 I ljos frå konungs åsyn er det liv, og hans godhug er som ei regnsky um våren.
När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
16 Å vinna visdom - kor mykje betre er det ei enn gull! Å vinna vit er meire verdt enn sylv.
Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
17 Den vegen dei ærlege gjeng, er å fly frå vondt, den som agtar på sin veg, han varar si sjæl.
De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
18 Fyre undergang gjeng ovmod, og stormod fyre fall.
Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Betre er med armingar å vera audmjuk enn skifta herfang med ovmodige.
Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
20 Den som agtar på ordet, skal finna lukka, den som lit på Herren - sæl er han!
Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
21 Den vise i hjarta vert kalla vitug, og søtleik på lipporne aukar lærdom.
Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
22 Klokskap er livsens kjelda for deim som eig han, men fåvit er refsing for fåvise folk.
En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
23 Vismanns hjarta gjer munnen hans vitug og aukar læra på lipporne hans.
Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
24 Milde ord er honningdropar, søte for sjæli og lækjedom for beini.
Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 Mang ein veg tykkjer folk er rett, men enden på honom er vegar til dauden.
Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
26 Vinne-kars hunger onnar for honom, for hans eigen munn driv på.
Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
27 Ein låk mann grev ei ulukke-grav, og det logar som eld på lipporne hans.
Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
28 Ein ranglyndt mann yppar trætta, og den som ber drøs, skil ven frå ven.
En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
29 Ein valdsmann lokkar næsten sin, og leider han inn på ein veg som ei er god.
Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
30 Den som let augo att, vil tenkja range tankar, den som knip lipporne i hop, set vondt i verk.
Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
31 Grå hår er fager krans! Han er å vinna på rettferds veg.
En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
32 Ein tolug mann er betre enn ei kjempa, og den som styrer hugen sin, stend yver den som tek ein by.
Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
33 Dei kastar terningen i fanget, men all hans avgjerd kjem frå Herren.
Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
