Salomos Ordsprog 16
1 Hjartans rådleggjing høyrer menneskja til, men tunga fær svaret frå Herren.
En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
2 Kvar mann tykkjer at hans eigi ferd er rein, men det er Herren som prøver ånderne.
Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
3 Legg verki dine på Herren, so skal tankarne dine få framgang.
Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
4 Herren hev gjort kvar ting til sitt endemål, ogso den ugudlege til uferdsdagen.
Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
5 Kvar ovmodig er ei gruv for Herren, du kann vera viss, han skal’kje verta urefst.
All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
6 Med kjærleik og truskap vert misgjerning sona ut, med otte for Herren flyr ein frå det vonde.
Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
7 Når Herren likar ferdi åt ein mann, so let han jamvel fiendarne halda fred med honom.
Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
8 Betre er lite med rettferd enn innkomor store med urett.
Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
9 Mannsens hjarta tenkjer ut sin veg, men Herren styrer hans stig.
Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
10 Gudsord er på konungs lippor, i domen skal hans munn ei gjera mistak.
Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
11 Rett vegt og rette vegtskåler høyrer Herren til, hans verk er alle lodd i pungen.
Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
12 Ugudleg åtferd er ein styggedom for kongar, for truna stend trygt ved rettferd.
Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
13 Kongen likar rettferdige lippor, dei elskar den som segjer det som er rett.
Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
14 Konungs vreide er daude-bod, men ein vismann stiller vreiden.
Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
15 I ljos frå konungs åsyn er det liv, og hans godhug er som ei regnsky um våren.
När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16 Å vinna visdom - kor mykje betre er det ei enn gull! Å vinna vit er meire verdt enn sylv.
Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17 Den vegen dei ærlege gjeng, er å fly frå vondt, den som agtar på sin veg, han varar si sjæl.
De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18 Fyre undergang gjeng ovmod, og stormod fyre fall.
Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19 Betre er med armingar å vera audmjuk enn skifta herfang med ovmodige.
Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20 Den som agtar på ordet, skal finna lukka, den som lit på Herren - sæl er han!
Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21 Den vise i hjarta vert kalla vitug, og søtleik på lipporne aukar lærdom.
En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22 Klokskap er livsens kjelda for deim som eig han, men fåvit er refsing for fåvise folk.
Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23 Vismanns hjarta gjer munnen hans vitug og aukar læra på lipporne hans.
Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24 Milde ord er honningdropar, søte for sjæli og lækjedom for beini.
Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25 Mang ein veg tykkjer folk er rett, men enden på honom er vegar til dauden.
Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26 Vinne-kars hunger onnar for honom, for hans eigen munn driv på.
Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27 Ein låk mann grev ei ulukke-grav, og det logar som eld på lipporne hans.
En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28 Ein ranglyndt mann yppar trætta, og den som ber drøs, skil ven frå ven.
En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29 Ein valdsmann lokkar næsten sin, og leider han inn på ein veg som ei er god.
En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30 Den som let augo att, vil tenkja range tankar, den som knip lipporne i hop, set vondt i verk.
Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31 Grå hår er fager krans! Han er å vinna på rettferds veg.
Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32 Ein tolug mann er betre enn ei kjempa, og den som styrer hugen sin, stend yver den som tek ein by.
En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
33 Dei kastar terningen i fanget, men all hans avgjerd kjem frå Herren.
Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
