Salomos Ordsprog 15
1 Mildt svar døyver harm, men eit kvast ord vekkjer vreide.
Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
2 Tunga åt vismenner gjev god kunnskap, men narreskap gøyser or munnen på dårar.
De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
3 Allstad hev Herren augo sine, dei ser etter vonde og gode.
Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
4 Linnmælt tunga er livsens tre, men range tunga gjev hjartesår.
En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
5 Ein uviting vanvyrder far sin’s age, men den som agtar på refsing, vert klok.
En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
6 Rettferdig manns hus eig stor rikdom, men d’er ugreida med ugudleg manns inntekt.
Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
7 Vismanns-lippor strår ut kunnskap, men so er ei med dårehjarta.
De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
8 Gudløysings offer er ei gruv for Herren, men bøn frå ærlege han likar godt.
Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
9 Gudløysings veg er ei gruv for Herren, men han elskar den som renner etter rettferd.
Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
10 Hard refsing fær den som gjeng ut av vegen, den som hatar age, skal døy.
Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)
12 Spottaren likar ikkje at ein lastar honom, til vismenner gjeng han ikkje.
En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
13 Gladværugt hjarta gjer andlitet ljost, men modet vert brote i hjartesorg.
Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
14 Vitug manns hjarta søkjer kunnskap, men dåremunn fer berre med narreskap.
Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
15 Alle ein armings dagar er vonde, men den glade i hjarta hev gjestebod alltid.
En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
16 Betre er lite med otte for Herren enn eigedom stor med uro attåt.
Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
17 Betre ei nista av kål med kjærleik til enn gjødde uksen med hat attåt.
Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
18 Brålyndt mann valdar trætta, men den toluge stiller kiv.
En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
19 Vegen for letingen er som eit klungergjerde, men stigen er brøytt for dei ærlege.
Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
20 Ein vis son gjer far sin gleda, men eit dårlegt menneskje vanvyrder mor si.
En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
21 Dårskap er gleda for vitlaus mann, men ein vitug mann gjeng beint fram.
Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
22 Råder vert til inkjes utan rådleggjing, men med mange rådgjevarar kjem dei i stand.
De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
23 Mannen gled seg når munnen kann svara, og eit ord i rette tid, kor godt det er!
Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
24 Den vituge gjeng livsens veg uppetter, for han vil sleppa burt frå helheimen der nede. (Sheol h7585)
Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
25 Herren riv huset ned for dei ovmodige, men for enkja let han merkesteinen standa.
Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
26 Vonde tankar er ei gruv for Herren, men milde ord er reine.
De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
27 Den vinnekjære fær sitt hus i ulag, men den som hatar mutor, han skal liva.
Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
28 Rettferdig tenkjer i sitt hjarta korleis han skal svara, men gudlause let vondskap gøysa ut or munnen.
Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
29 Langt er Herren burte frå dei gudlause, men bøni frå rettferdige han høyrer.
Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
30 Ljos i augo hjarta gled, tidend god gjev merg i beini.
Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
31 Det øyra som høyrer på rettleiding til livet, held seg gjerne med vismenn i lag.
Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
32 Den som vandar age, vanvyrder si sjæl, den som høyrer på rettleiding, vinn seg vit.
Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
33 Otte for Herren er age til visdom, og fyre æra gjeng andmykt.
Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
