Salomos Ordsprog 13
1 Den vise son let seg aga av far sin, men spottaren høyrer ikkje på skjenn.
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
2 Sjølv fær ein godt av den frukt som munnen ber, men hugen åt svikarar stend etter vald.
Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
3 Den som agtar munnen sin, varar si sjæl, men gapen fær seg ei ulukka.
Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
4 Hugen i letingen lyster og fær ikkje noko, hugen i strævsame folk fær rikleg mette.
Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
5 Den rettferdige hatar ljugarord, men den gudlause fer stygt og skamleg åt.
Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
6 Rettferd varar den som fer ulastande, men gudløysa feller den som gjer synd.
Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
7 Mang ein ter seg rik og eig då inkje, ein annan ter seg fatig og eig mykje.
Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
8 Mannsens rikdom er ein løysepeng for livet hans, men fatigmannen fær inkje trugsmål høyra.
Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
9 Ljoset åt dei rettferdige brenn lystigt, men lampa åt ugudlege vil slokna.
De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
10 Med ovmod veld ein berre trætta, men hjå deim som tek mot råd, er visdom.
Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
11 Lettfengen rikdom minkar, men sankar du smått um senn, fær du meir og meir.
Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
12 Langdrøg von gjer hjarta sjukt, men uppfyllt ynskje er eit livsens tre.
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den som vanvyrder ordet, tyner seg sjølv, men den som ottast bodordet, fær løn.
Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 Vismanns læra er livsens kjelda, so ein slepp undan frå daudesnaror.
Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
15 Godt vit gjev manntekkje, men hard er vegen som svikarar gjeng.
Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Kvar som er klok, fer fram med vit, men ein dåre briskar seg med dårskap.
Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
17 Ein gudlaus sendemann fell i ulukka, men trufast bodberar er lækjedom.
En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
18 Armod og skam fær den som viser age ifrå seg, men den som agtar på refsing, vinn æra.
Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
19 Uppfyllt ynskje er søtt for sjæli, men å vika frå vondt er ei gruv for dårar.
Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
20 Gakk saman med dei vise, so vert du vis, men ilag med dårar gjeng det deg ille.
Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
21 Ulukka forfylgjer syndarar, men rettferdige fær godt til løn.
Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
22 Den gode let etter seg arv til barneborn, men det syndaren eig, er gøymt åt den rettferdige.
Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
23 Fatigfolks nybrot gjev rikeleg føda, men mang ein vert tynt ved urettferd.
De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
24 Den som sparer riset sitt, hatar son sin, men den som elskar han, tuktar honom tidleg.
Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
25 Rettferdige hev mat til å metta seg på, men gudlause gjeng med magen tom.
Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
