Salomos Ordsprog 13
1 Den vise son let seg aga av far sin, men spottaren høyrer ikkje på skjenn.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 Sjølv fær ein godt av den frukt som munnen ber, men hugen åt svikarar stend etter vald.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 Den som agtar munnen sin, varar si sjæl, men gapen fær seg ei ulukka.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 Hugen i letingen lyster og fær ikkje noko, hugen i strævsame folk fær rikleg mette.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 Den rettferdige hatar ljugarord, men den gudlause fer stygt og skamleg åt.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Rettferd varar den som fer ulastande, men gudløysa feller den som gjer synd.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 Mang ein ter seg rik og eig då inkje, ein annan ter seg fatig og eig mykje.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 Mannsens rikdom er ein løysepeng for livet hans, men fatigmannen fær inkje trugsmål høyra.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 Ljoset åt dei rettferdige brenn lystigt, men lampa åt ugudlege vil slokna.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Med ovmod veld ein berre trætta, men hjå deim som tek mot råd, er visdom.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Lettfengen rikdom minkar, men sankar du smått um senn, fær du meir og meir.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Langdrøg von gjer hjarta sjukt, men uppfyllt ynskje er eit livsens tre.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Den som vanvyrder ordet, tyner seg sjølv, men den som ottast bodordet, fær løn.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 Vismanns læra er livsens kjelda, so ein slepp undan frå daudesnaror.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Godt vit gjev manntekkje, men hard er vegen som svikarar gjeng.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Kvar som er klok, fer fram med vit, men ein dåre briskar seg med dårskap.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 Ein gudlaus sendemann fell i ulukka, men trufast bodberar er lækjedom.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Armod og skam fær den som viser age ifrå seg, men den som agtar på refsing, vinn æra.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 Uppfyllt ynskje er søtt for sjæli, men å vika frå vondt er ei gruv for dårar.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 Gakk saman med dei vise, so vert du vis, men ilag med dårar gjeng det deg ille.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Ulukka forfylgjer syndarar, men rettferdige fær godt til løn.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 Den gode let etter seg arv til barneborn, men det syndaren eig, er gøymt åt den rettferdige.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 Fatigfolks nybrot gjev rikeleg føda, men mang ein vert tynt ved urettferd.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 Den som sparer riset sitt, hatar son sin, men den som elskar han, tuktar honom tidleg.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 Rettferdige hev mat til å metta seg på, men gudlause gjeng med magen tom.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
