Salomos Ordsprog 12
1 Den som elskar age, elskar kunnskap, men den som hatar refsing, han er fåvis.
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Den gode vinn seg hugnad hjå Herren, men den meinsløge fordømer han.
Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 Ingen mann vert stød av gudløysa, men roti åt rettferdige kann ingen rikka.
Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 Ei fagna kona er ein krans for mannen sin, eit skjemda ting er fæl som ròt i beini hans.
En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 Tankar hjå rettferdige tenkjer er det som rett er, dei råder som ugudlege legg upp, er svik.
De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 Ordi hjå ugudlege gjeng ut på luring etter blod, men ærlege vert berga ved sin munn.
De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 Ugudlege vert kasta i koll, og so er det ute med deim, men rettferdige folks hus stend fast.
De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 Ein mann fær ros alt etter som vitet hans er, men den ranglyndte kjem i vanvyrdnad.
I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Betre småmann med ein tenar enn låst vera storkar og ikkje ha mat.
Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 Den rettferdige veit korleis buskapen har det, men hardt er hjarta hjå ugudlege folk.
Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Den som dyrkar si jord, fær mette av brød, den som fer etter fåfengde ting, er fåvis.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 Ein gudlaus hev hug til vonde folks garn, men roti åt rettferdige gjev frukt.
Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 Lippe-synd er snara vond, men den rettferdige slepp ut or trengsla.
Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 Av sin munns frukt fær ein mann sin gode mette, og eit menneskje fær att det han hev gjort med sine hender.
Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 Uvitingen held sin eigen veg for den rette, men den vise høyrer på råd.
Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 Når uvitingen er vreid, vert det kjent same dagen, men den kloke løyner skjemsla.
Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 Den som andar ærlegskap, segjer det som rett er, men det falske vitnet talar svik.
Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 Mang ein fer med svall som sverdstyng; men tunga åt dei vise, ho er lækjedom.
Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 Sanningslippa held seg æveleg, men falske tunga berre i ein augneblink.
Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 Svik er i deira hjarta som smider vondt i hop, men dei som rå’r til fred, hev gleda.
De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 Inkje vondt den rettferdige råkar, men gudlause fær ulukka i fullaste mål.
Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Ei stygja for Herren er ljugarlippor, men han likar deim som fer fram med truskap.
En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 Ein klok mann løynar kunnskap, men dåre-hjarta ropar ut vitløysa.
En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 Strævsam hand kjem upp til herrevelde, men leta fører til trældom.
De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 Sorg i mannens hjarta bøygjer det ned, men eit godt ord gjev det gleda.
Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 Den rettferdige rettleider næsten sin, men vegen åt gudlause fører deim vilt.
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 Letingen steikjer ikkje si veidn, men annsemd er rikdom so dyr for menneskja.
Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 På rettferds stig er liv, og gonga på vegen gjeng ikkje til dauden.
På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
