Salomos Ordsprog 11
1 Falsk vegt er fæl for Herren, men full vegt likar han godt.
Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
2 Kjem stormod, so kjem og skam, men smålåtne, dei hev visdom.
När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
3 Dei ærlege hev si uskyld til førar, men fals slær sin herre på hals.
De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
4 Gods hjelper ikkje på vreidens dag, men rettferd frelser frå dauden.
Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
5 Ærleg manns rettferd jamnar hans veg, men den gudlause stuper ved gudløysa si.
Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
6 Ærlege folk ved si rettferd vert frelste, men dei falske vert fanga i eigen gir.
De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
7 Når ugudleg mann døyr, er det ute med voni; og vondskaps venting til inkjes vert.
När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
8 Rettferdig vert fria or trengsla, og ugudleg kjem i hans stad.
Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
9 Den skamlause tyner sin granne med munnen, men rettferdige friar seg ut med sin kunnskap.
Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
10 Gjeng det godt med rettferdige, fegnast byen, vert gudlause tynte, syng folk av gleda.
När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
11 Med velsigning frå ærlege folk kjem byen seg upp, men gudlause munn bryt han ned.
Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
12 Vitlaus er den som vanvyrdar sin granne, men vitug mann tegjer stilt.
Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
13 Den som fer med drøs, ber løynråd ut, men den hjarte-trugne løyner saki.
Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
14 Der inkje styre er, lyt folket falla, men der dei rådvise er mange, der er frelsa.
Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
15 Borgar du for framand, er du ille faren, men han er trygg som hatar handtak.
En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
16 Ei yndefull kvinna vinn æra, og valdsmenner vinn seg rikdom.
En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
17 Ein godhjarta mann gjer vel mot si sjæl, men ein hardhjarta mann fer vondt med sitt eige kjøt.
En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
18 Den ugudlege vinn seg ei sviksam løn, men den som rettferd sår, fær varig løn.
Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
19 Stend du fast i rettferd, vinn du liv, men fer du etter vondt, då fær du daude.
Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
20 Dei range i hugen hev Herren ein stygg til, men han likar deim som ulastande ferdast.
En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
21 Det kann du gjeva handi på, den vonde vert’kje urefst, men ætti åt rettferdige slepp undan.
De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
22 Som ein gullring i eit grisetryne er ei fager kvinna utan vit.
Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
23 Det rettferdige ynskjer, vert berre godt, det som gudlause vonar, vert til vreide.
Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
24 Ein strår ut og fær endå meir, ein annan vert arm av usømeleg sparing.
Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
25 Den som velsignar, skal trivast, og kveikjer du andre, vert sjølv du kveikt.
Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
26 Ein kornflår, honom bannar folket, men signing kjem yver den som sel korn.
Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
27 Den som strævar etter godt, han søkjer hugnad, men den som leitar etter vondt, han fær det yver seg.
Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
28 Den som lit på sin rikdom, han skal stupa, men rettferdige grønkar som lauv.
Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
29 Den som øydar sitt hus, skal erva vind, og narren vert træl åt den kloke.
Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
30 Rettferdig manns frukt er eit livsens tre, og sjæler vinn den vise.
Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
31 Du ser rettferdig mann fær vederlag på jordi, kor mykje meir då den ugudlege og syndaren!
Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
