Salomos Ordsprog 11
1 Falsk vegt er fæl for Herren, men full vegt likar han godt.
Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2 Kjem stormod, so kjem og skam, men smålåtne, dei hev visdom.
Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3 Dei ærlege hev si uskyld til førar, men fals slær sin herre på hals.
Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4 Gods hjelper ikkje på vreidens dag, men rettferd frelser frå dauden.
Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5 Ærleg manns rettferd jamnar hans veg, men den gudlause stuper ved gudløysa si.
Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6 Ærlege folk ved si rettferd vert frelste, men dei falske vert fanga i eigen gir.
De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7 Når ugudleg mann døyr, er det ute med voni; og vondskaps venting til inkjes vert.
När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8 Rettferdig vert fria or trengsla, og ugudleg kjem i hans stad.
Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9 Den skamlause tyner sin granne med munnen, men rettferdige friar seg ut med sin kunnskap.
Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10 Gjeng det godt med rettferdige, fegnast byen, vert gudlause tynte, syng folk av gleda.
En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11 Med velsigning frå ærlege folk kjem byen seg upp, men gudlause munn bryt han ned.
Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12 Vitlaus er den som vanvyrdar sin granne, men vitug mann tegjer stilt.
Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13 Den som fer med drøs, ber løynråd ut, men den hjarte-trugne løyner saki.
En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14 Der inkje styre er, lyt folket falla, men der dei rådvise er mange, der er frelsa.
Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15 Borgar du for framand, er du ille faren, men han er trygg som hatar handtak.
Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16 Ei yndefull kvinna vinn æra, og valdsmenner vinn seg rikdom.
Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17 Ein godhjarta mann gjer vel mot si sjæl, men ein hardhjarta mann fer vondt med sitt eige kjøt.
En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18 Den ugudlege vinn seg ei sviksam løn, men den som rettferd sår, fær varig løn.
De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19 Stend du fast i rettferd, vinn du liv, men fer du etter vondt, då fær du daude.
Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20 Dei range i hugen hev Herren ein stygg til, men han likar deim som ulastande ferdast.
Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21 Det kann du gjeva handi på, den vonde vert’kje urefst, men ætti åt rettferdige slepp undan.
Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22 Som ein gullring i eit grisetryne er ei fager kvinna utan vit.
En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23 Det rettferdige ynskjer, vert berre godt, det som gudlause vonar, vert til vreide.
De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24 Ein strår ut og fær endå meir, ein annan vert arm av usømeleg sparing.
Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25 Den som velsignar, skal trivast, og kveikjer du andre, vert sjølv du kveikt.
Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26 Ein kornflår, honom bannar folket, men signing kjem yver den som sel korn.
Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27 Den som strævar etter godt, han søkjer hugnad, men den som leitar etter vondt, han fær det yver seg.
Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28 Den som lit på sin rikdom, han skal stupa, men rettferdige grønkar som lauv.
Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29 Den som øydar sitt hus, skal erva vind, og narren vert træl åt den kloke.
Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30 Rettferdig manns frukt er eit livsens tre, og sjæler vinn den vise.
Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31 Du ser rettferdig mann fær vederlag på jordi, kor mykje meir då den ugudlege og syndaren!
Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
