Salomos Ordsprog 10
1 Ordtøke av Salomo. Ein vis son er til gleda for far sin, men ein dårleg son er mor si til sorg.
Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
2 Ragn-fegne skattar gagnar inkje, men rettferd frelser frå dauden.
Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.
3 Herren let ikkje rettferdig mann hungra, men giren hjå gudlause viser han burt.
HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
4 Lat-hand skaper armod, men strevsam hand gjer rik.
Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.
5 Ein klok son sankar um sumaren, ein skjemdar-son søv um hausten.
En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.
6 Velsigningar kjem yver hovudet på den rettferdige, men munnen åt dei gudlause gøymer vald.
Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
7 Minnet um den rettferdige ert til velsigning, men namnet åt dei gudlause morknar.
Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.
8 Den vise tek imot påbod, men gapen gjeng til grunns,
Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
9 den som ferdast i uskyld, ferdast trygt, men den som gjeng krokvegar, skal verta kjend.
Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.
10 Den som blinkar med auga, valdar vondt, men gapkjeften gjeng til grunns.
Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
11 Rettferdig manns munn er ei livsens kjelda, men munnen åt gudlause gøymar vald.
Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
12 Hat yppar trætta, men kjærleik breider yver alle brot.
Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.
13 På vitug manns lippor er visdom å finna, men riset høver åt ryggen på dåren.
På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.
14 Dei vise gøymer kunnskapen sin, men or narremunn kann ein venta fåre.
De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.
15 Rikmanns eiga er hans faste by; fatigfolks ulukka er deira armod.
Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.
16 Det den rettferdige tener, gjeng til liv, det den gudlause vinn, gjeng til synd.
Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
17 Den som på tukt tek vare, gjeng til livet, men den fer vilt som ikkje agtar age.
Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.
18 Den som løyner hat, hev ljugarlippor, og den som breider ut baktale, er ein dåre.
Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.
19 Der d’er mange ord, vil synd ikkje vanta, men den som set lås for lipporn’, er klok.
Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.
20 Rettferdig manns tunga er utvalt sylv, men gudløysings vit er lite verdt.
Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.
21 Rettferdig manns lippor læskar mange, men dårarne døyr for dei vantar vit.
Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.
22 D’er Herrens velsigning som gjer rik, og eige stræv legg inkje til.
Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill
23 Dåren finn moro i skjemdarverk, men den vituge mannen i visdom.
Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.
24 Det den ugudlege gruar for, kjem yver han, og det rettferdige ynskjer, vert deim gjeve.
Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.
25 Der stormen hev fare, er den gudlause burte, men den rettvise stend på æveleg grunn.
När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.
26 Som edik er for tennerne og røyk for augo, so er letingen for den som sender han.
Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.
27 Otte for Herren lengjer livet, men gudløysings år vert stytte.
HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.
28 Rettferdige kann venta gleda, men voni åt gudlause vert til inkjes.
De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.
29 Herrens veg er vern for den skuldfri, men øydeleggjing for illgjerningsmenner.
HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.
30 Rettferdig mann skal aldri rikkast, men gudlause skal ei få bu i landet.
Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.
31 Rettferdig manns munn ber visdoms frukt, men avskori vert den falske tunga.
Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.
32 Rettferdig manns lippor søkjer hugnad, men munnen på gudlause berre fals.
Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.
