Salomos Ordsprog 10
1 Ordtøke av Salomo. Ein vis son er til gleda for far sin, men ein dårleg son er mor si til sorg.
En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.
2 Ragn-fegne skattar gagnar inkje, men rettferd frelser frå dauden.
Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.
3 Herren let ikkje rettferdig mann hungra, men giren hjå gudlause viser han burt.
Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.
4 Lat-hand skaper armod, men strevsam hand gjer rik.
En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.
5 Ein klok son sankar um sumaren, ein skjemdar-son søv um hausten.
Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.
6 Velsigningar kjem yver hovudet på den rettferdige, men munnen åt dei gudlause gøymer vald.
Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
7 Minnet um den rettferdige ert til velsigning, men namnet åt dei gudlause morknar.
De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
8 Den vise tek imot påbod, men gapen gjeng til grunns,
Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
9 den som ferdast i uskyld, ferdast trygt, men den som gjeng krokvegar, skal verta kjend.
Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
10 Den som blinkar med auga, valdar vondt, men gapkjeften gjeng til grunns.
Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
11 Rettferdig manns munn er ei livsens kjelda, men munnen åt gudlause gøymar vald.
Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
12 Hat yppar trætta, men kjærleik breider yver alle brot.
Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.
13 På vitug manns lippor er visdom å finna, men riset høver åt ryggen på dåren.
Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.
14 Dei vise gøymer kunnskapen sin, men or narremunn kann ein venta fåre.
De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.
15 Rikmanns eiga er hans faste by; fatigfolks ulukka er deira armod.
Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.
16 Det den rettferdige tener, gjeng til liv, det den gudlause vinn, gjeng til synd.
Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.
17 Den som på tukt tek vare, gjeng til livet, men den fer vilt som ikkje agtar age.
Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.
18 Den som løyner hat, hev ljugarlippor, og den som breider ut baktale, er ein dåre.
Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.
19 Der d’er mange ord, vil synd ikkje vanta, men den som set lås for lipporn’, er klok.
Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.
20 Rettferdig manns tunga er utvalt sylv, men gudløysings vit er lite verdt.
Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.
21 Rettferdig manns lippor læskar mange, men dårarne døyr for dei vantar vit.
Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.
22 D’er Herrens velsigning som gjer rik, og eige stræv legg inkje til.
Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.
23 Dåren finn moro i skjemdarverk, men den vituge mannen i visdom.
En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.
24 Det den ugudlege gruar for, kjem yver han, og det rettferdige ynskjer, vert deim gjeve.
Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.
25 Der stormen hev fare, er den gudlause burte, men den rettvise stend på æveleg grunn.
Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.
26 Som edik er for tennerne og røyk for augo, so er letingen for den som sender han.
Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.
27 Otte for Herren lengjer livet, men gudløysings år vert stytte.
Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.
28 Rettferdige kann venta gleda, men voni åt gudlause vert til inkjes.
Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.
29 Herrens veg er vern for den skuldfri, men øydeleggjing for illgjerningsmenner.
Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.
30 Rettferdig mann skal aldri rikkast, men gudlause skal ei få bu i landet.
Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.
31 Rettferdig manns munn ber visdoms frukt, men avskori vert den falske tunga.
Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.
32 Rettferdig manns lippor søkjer hugnad, men munnen på gudlause berre fals.
Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.
