4 Mosebok 34

1 Og Herren tala meir til Moses, og sagde:

Och Herren talade med Mose, och sade:

2 «Seg til Israels-sønerne: «Når de kjem inn i Kana’ans-landet - det er det landet de skal hava og eiga, heile Kana’ans-landet so vidt som det er -

Bjud Israels barnom, och säg till dem: När I uti Canaans land kommen, så skall det landet, som eder till arfvedel faller i Canaans lande, hafva sin landamär.

3 so skal landeskilet dykkar på sudsida ganga frå Sinheidi langs med Edom, den søre bytestrengen skal i aust ganga ut ifrå enden av Saltsjøen,

Den sidan söderut skall begynna af den öknene Zin vid Edom, så att edart landamäre söderut skall vara ifrån ändanom af salthafvet, det österut ligger;

4 og svinga sudum Skorpionskardet, og so taka yver til Sin; so skal han ganga fram sunnanfor Kades-Barnea, til han når Hasar-Addar, og so taka yver til Asmon;

Och att det landamäret skall sträcka sig ifrå sunnan uppåt intill Akrabbim, och gå igenom Zinna; och dess ända ifrå sunnan intill KadesBarnea, och räcka intill den byn Addar, och gå igenom Azmon;

5 frå Asmon skal bytet svinga burt til Egyptarlands-bekken, og so ganga i havet.

Och skall sträcka sig ifrån Azmon allt intill Egypti bäck; och dess ände vare i hafvena.

6 I vest skal landet støyta til Storhavet; det skal vera landskilet dykkar mot vest.

Men det landamäret vesterut skall vara detta, nämliga det stora hafvet; det skall vara edart landamäre vesterut.

7 På nordsida skal landskilet ganga soleis. Frå Storhavet skal de draga skiftelina til Horfjellet

Det landamäret norrut skall vara detta: I skolen mäta ifrå stora hafvet allt intill berget Hor;

8 og frå Horfjellet dit som vegen ber til Hamat; der skal bytet ganga ut ved Sedad;

Och ifrå berget Hor mäta intilldess man kommer till Hamath; så att dess utgång skall vara det landamäret Zedada;

9 sidan skal det halda fram til Zifron, og so enda ved Hasar-Enan. Dette skal vera landskilet dykkar mot nord.

Och samma landamärens ände inåt Ziphron, och dess ände vare vid den byn Enan; det skall vara edart landamäre norrut;

10 I aust skal de setja landskilet etter ei lina som gjeng frå Hasar-Enan til Sefam.

Och skolen mäta eder landamäret österut, ifrå den byn Enan intill Sepham.

11 Frå Sefam skal bytet ganga nedetter til Ha-ribla, i aust for Ajin, og so lenger ned, til det når berghallet austanfor Kinneretsjøen;

Och det landamäret gånge nederåt ifrå Sepham intill Ribla, till Ain östanefter; sedan gånge nederåt, och drage sig uppmed sidone af hafvet Cinnereth österut;

12 so skal det ganga nedåt Jordan, og ut i Saltsjøen. Det skal vera landet dykkar, etter bytemerki sine rundt ikring.»»

Och komme neder åt Jordan, så att dess ände blifver salthafvet; det skall vara edart land med sin landamäre allt omkring.

13 Og Moses sagde til Israels-sønerne: «Dette er det landet som de skal få til odel og eiga; de skal skifta det i luter, og draga strå um luterne; det er det landet som Herren hev sagt skal gjevast åt dei ni ætterne og den eine halve ætti.

Och Mose böd Israels barnom, och sade: Detta är landet, som I skolen skifta emellan eder med lott, hvilket Herren budit hafver att gifva de nio slägter, och den halfva slägtene.

14 For Rubens-ætti med greinerne sine og Gads-ætti med sine greiner og den halve Manasse-ætti hev fenge dei eigorne dei skal hava;

Ty Rubens barnas slägte efter deras fäders hus, och Gads barnas slägte efter deras fäders hus, och den halfva slägten Manasse, hafva allaredo tagit sin del.

15 desse tvo ætterne og den halve ætti hev fenge sin eigedom på denne sida av Jordanelvi, som renn frammed Jeriko - i aust, der soli kjem upp.»

Så hafva de två slägterna, och den halfva slägten, sin arfvedel på desso sidone Jordan in mot Jericho österut.

16 Og Herren tala atter til Moses, og sagde:

Och Herren talade med Mose, och sade:

17 «Høyr no kva dei er for menner som skal skifta ut landet millom dykk; Eleazar, øvstepresten, og Josva Nunsson,

Desse äro namnen af männerna, som landet skola skifta emellan eder: Presten Eleazar, och Josua, Nuns son.

18 og so ein hovding frå kvar ætt, som de skal taka til utskiftingsmann;

Dertill skolen I taga Förstan af hvarjo slägtene, till att utskifta landet.

19 det er av Juda-ætti Kaleb, son åt Jefunne;

Och desse äro männernas namn: Caleb, Jephunne son, af Juda slägte.

20 og av Simeons-ætti Semuel, son åt Ammihud;

Semuel, Ammihuds son, af Simeons slägte.

21 og av Benjamins-ætti Elidad, son åt Kislon;

Elidad, Chislons son, af BenJamins slägte.

22 so ein hovding av Dans-ætti: Bukki, son åt Jogli;

Bucki, Jogli son, Försten för Dans barnas slägte.

23 og av Josefs-sønerne ein hovding av Manasse-ætti: Hanniel, son åt Efod,

Hanniel, Ephods son, Försten för Manasse barnas slägte, af Josephs barnom.

24 og ein hovding av Efraims-ætti: Kemuel, son åt Siftan;

Kemuel, Siphtans son, Försten för Ephraims barnas slägte.

25 so ein hovding av Sebulons-ætti: Elisafan, son åt Parnak;

Elizaphan, Parnachs son, Försten för Sebulons barnas slägte.

26 og ein hovding av Issakars-ætti: Paltiel, son åt Azzan;

Palthiel, Assans son, Försten för Isaschars barnas slägte.

27 og ein hovding av Assers-ætti: Akhihud, son åt Selomi;

Ahihud, Selomi son, Försten för Assers barnas slägte.

28 og ein hovding av Naftali-ætti: Pedael, son åt Ammihud.»

Pedahel, Ammihuds son, Försten för Naphthali barnas slägte.

29 Desse mennerne var det som Herren sagde skulde skifta eigedomarne millom Israels-sønerne i Kana’ans-landet.

Desse äro de som Herren budit hafver, att de skulle utskifta Israels barnom arfvet i Canaans land.