< Markus 7 >

1 Farisæarane og nokre skriftlærde som var komne frå Jerusalem, samla seg ein gong kring Jesus.
Nikhat hi Pharisee holeh hou lamkai danthu sunho phabep Jerusalem a kipat'in Yeshua kimupi dingin ahung un ahi.
2 For dei hadde set at nokre av læresveinarne hans åt maten sin med ureine - dei meinte: utvegne hender;
Aseijuite mi phabep khat in dan nitlou leh, khut soplouva an aneh uchu ahung mudoh tauve.
3 og farisæarane og alle jødar tvær alltid henderne vel fyrr dei et; det er ein skikk dei hev frå dei gamle, og den held dei seg etter;
(Judah ho adehset'a, Pharisee hon akhang akhanga chonna dan dungjuiya khut phatea sopngim louva anehji lou u ahi.
4 og når dei kjem frå torget, et dei ikkje fyrr dei hev skvett vatn yver seg; og mykje anna er det som hev vorte sed og skikk hjå deim, som å skylja koppar og krus og koparkjelar og benkjer.
Hitobangma chun, amahon kailhanga kicho hijongle twiya khut adelutlou leh ima anengai pouve. Hiche chu chonnangai tampi—khomho, belho, sum-eng chule jalkhun ho sopthengna kin-gun—hitobang chondan tampi anei lah-uva khat ahi.)
5 So kom då farisæarane og dei skriftlærde og spurde honom: «Kvi fylgjer ikkje læresveinarne dine dei skikkarne me hev frå dei gamle, men et maten sin med ureine hender?»
Hiti chun, Pharisee holeh hou dan thuhil hon adong un, “Ipijeh'a naseijuiten akhang akhanga ichonna ngaiyu banga khut soplouva an aneh-uham?” atiuvin ahi.
6 Han svara: «Jesaja spådde sant um dykk, de hyklarar, som det stend skrive: «Med lipporn’ lovar dei meg, denne lyden, Men hugen deira han er langt ifrå meg.
Yeshuan adonbut'in, “Isaiah Themgaovin mi phalhem nangho chungchang thua: ‘Hiche nam mite hin akamsung uvin eichoian un, alung thimula keiya konin gamlatah ahi.
7 D’er liten mun i at dei meg vil æra, Når det dei lærer folk er mannebod.»
Amahon eihouvuhi moh ahi. Mihem semthu lungsuhto ho chu Pathen thupeh dan'a ahil u ahi,’ tin anaseiye.
8 De ansar ikkje Guds bod, men held dykk etter menneskjelærdom.
Nanghon Pathen danthupeh ahibangtah chu nahsahmon nakoiyun nangho chonnamlhah joh natuhdetjo tauve.
9 Å jau, det er rett fint åtfare, » sagde han, «at de gjer Guds bod um inkje, so de kann fylgja skikkarne dykkar!
Nachonna ngaiyu natuh dettheina diuvin Pathen danthupeh tahbeh chu nahei lamdang uve.
10 Moses hev sagt: «Du skal æra far din og mor di!» og: «Den som bannar far sin eller mor si, skal døy!»
Atekahnan, Mose'n Pathen'a hungkon danthu napeuve: ‘Nanu le napa jabolun,’ chule ‘Koihileh anu le apa housea chu thi jeng hen,’ ati.
11 Men de segjer: «Når ein mann talar so til far sin eller mor si: «Det som eg kunde ha hjelpt deg med, skal vera ein korban» - det er: ei tempelgåva -
Hinlah mihon anu le apa koma, ‘Gelse hih'un, kahinpanhu joupoi, ajehchu kahinpeh ding chu Pathen'a dia kapeh dingin kakiteptai,’ tia aseitheiyu jongleh aphatmona aumpoi natiuve.
12 so let de honom ikkje lenger få lov til å gjera noko for foreldri sine.
Hiti chun nule pate agel-thupitah diu angaikhohpoi natiuve.
13 Soleis gjer de Guds ord um inkje med skikkarne dykkar, som de hev lært folk. Og slikt gjer de mykje av.»
Hitia hi nangho chon-namlhah joh najui jing theina diuva Pathen thupeh hochu juilouva nakahlhah jiu ahitai,” ati.
14 So kalla han folket til seg att og sagde med deim: «Høyr på meg alle, og tenk på det eg segjer!
Chuin mipite chu athuhil ngaidin akouvin, “Nabonuvin ngaiyun, chule hetthem ding gouvin.
15 Det finst ingen ting utanfor menneskjet som kann gjera honom urein um det kjem inn i honom; men det som kjem ut or menneskjet, det er det som gjer honom urein.
Polama kon'asunga lutchun ima asubohpon; lungsunga kon'a hung potdoh joh chun asuhbohji ahibouve.
16 Høyr etter, kvar som høyra kann!»
Angaina ding nakhang neiyin ngaihen,” ati.
17 Då han var komen inn og hadde skilst ifrå folket, spurde læresveinarne honom um dette ordtøket.
Chuin Yeshuan mihonpi chu adalhan insung alut leh aseijuiten thulem asei chun ipilamdol akoa avetsah ham tin adongui.
18 «Er de og so uvituge?» svara han. «Skynar de’kje at det som kjem inn i menneskjet utantil, kann aldri gjera honom urein?
“Nanghon jong nahet theilou laiyu ong? Natahsa sunga lut an nanehho chun nahin suhboh lou u ahi chu namu theilouvuham?
19 For det kjem ikkje inn i hjarta hans, men i buken, og fer ut der det skal; soleis vert all føda rein.
An nanehlut'u chu lungsunga lutlouvin oisungah alut in posona-ah ahungdoh jitai.” (Hitia kiseihi, Pathen mitmun an jouse hi santhei dol ahisoh keiye ti aphondohna ahi).
20 Men det som gjeng ut or menneskjet, » sagde han, «det gjer honom urein.
Chule Aman aseibe kit'in, “Lungsunga kon'a hungpot chun mi asuhboh ahi.
21 For innantil, or menneskjehjarta, kjem dei vonde tankarne: lauslivnad, tjuvskap, manndråp,
Ijeh inem iti leh mihem lungsunga konin apolamah—lunggitlou, jonthanhoi, guchat, toltha,
22 egteskapsbrot, girugskap, vondskap, svik, ukjurskap, ovund, gudsspotting, ovmod, vitløysa.
Midangtoh-jon, papset, gitlou, mi-dohabol, huhna, kimitthipna, kitaitom, hoitho, ngolna kitiho hi ahung sohdoh ji'e.
23 Alt dette vonde kjem innantil, og gjer menneskjet ureint.»
Hiche thilpha louho hi lungsunga potdoh ahin, mihem suboh ji chu ahiuve,” ati.
24 So tok han ut derifrå, og for burt til Tyrus-bygderne. Der gjekk han inn ein stad, og vilde ikkje nokon skulde vita det; men det kunde ikkje dyljast.
Chuin Yeshuan Galilee gam adalhan, sahlama Tyre gamsungah achetai. Hikoma chun in khat'a alhungin, aumna in chu koima hetsah anompoi, ahinlah akiselthei deh tapoi.
25 Ei kona hadde ei liti dotter som det var ei urein ånd i; då ho fekk høyra um honom, kom ho straks og kasta seg ned for føterne hans;
Hiachun Ama thudol anajakha numei khat ahungin, akengbula ahung bohkhup in ahi. Amanu achanu chu lhagaoboh vop ahin,
26 det var ei heidningkona, av syro-fønikisk ætt. Og ho bad at han vilde driva den vonde åndi ut or dotter hennar.
Achanu a kon'a lhagaoboh anodohpeh dingin ahung taovin ahi. Amanu chu Syrian Phoenicia tolkon, Gentile-ho ahijeh chun,
27 «Lat fyrst borni få eta seg mette!» svara han; «det er’kje vænt å taka brødet frå borni og kasta det for hund-ungarne.»
Yeshuan ajah-a, “Amasapenin keima insung, Judate chateho kavahva masat tahdi ding ahi. Chate changlhah lahpeh-a uichate masanga selhah angai ahipoi,” ati.
28 «Jau, Herre, » svara ho; «små-hundarne et då og under bordet av smularne etter borni.»
Amanun jong, “Hichu ahinai, Pakai, hijongle dokhang noiya um uichan jong chate lhengkonga kon tolkhe changlhah nehmoh anehkhah jiu khula-em,” tin adonbut in ahi.
29 Då sagde Jesus: «For det ordet skuld kann du ganga heim att; den vonde åndi hev fare ut or dotter di.»
Chuin Yeshuan, “Nadonbut hoilheh-e! Tuhin na-in'ah chetan, nachanu chu thilhan adalhatai,” atipehtai.
30 Då ho so kom heim, fann ho barnet liggjande på sengi, og åndi hadde fare ut.
Hichun Amanu jong a-in'a acheleh achanu chu jalkhun'a analup amun, lhagaoboh anapotdohtan ahi.
31 Då han tok ut att frå Tyrus-bygderne, for han um Sidon til Galilæasjøen, midt igjenom Dekapolis-bygdi.
Yeshuan Tyre gamkol sungse adalhan, Sidon ajotpan Decapolis gamkai ajotpeh in, Galilee Dillen alhungtai.
32 Då kom dei til honom med ein som var dauv og godtsom mållaus, og bad han vilde leggja henderne på honom.
Chuin anangong, pao jong paochen theilou khat hi ahenga ahin puiyun, achunga akhut angap dingin ataovun ahi.
33 Jesus tok honom til sides, burt ifrå folkehopen, stakk fingrarne sine i øyro hans, og vætte tunga hans med råke av munnen sin.
Hichun Aman mipi lah'a konin apuidohin, akhutchalin akol sung akhoiyin,
34 So såg han upp imot himmelen og sukka, og sagde til honom: «Effata!» - det er: «Lat deg upp!»
Achil aset in, alei athamin, chuin vanlam aven akhoisan, “Ephphatha,” ati. Hichu kihongin! tina ahi.
35 Då vart øyro hans upplatne, bandet losna av tunga, og han tala klårt.
Chuphat tah chun ana avangin, aleigui jong akilham tan, kichehtah'in apaotheitai.
36 Jesus forbaud deim å segja det med nokon. Men di meir han forbaud det, di meir bar dei det utyver.
Chuin Aman amaho chu koima jah-a aseidohlou diuvin akhamtan ahi. Ahinla amahon ahaseiphong cheh'un ahi.
37 Dei var reint tekne og sagde: «Han hev gjort alt vel! dei dauve gjev han høyrsel, og dei mållause mæle.»
Kidang asabehseh jengun, avel avelin, “Aman ijakai abol jouse hi aloupi lheh jenge. Nangongla ana avansah-in, paomola apaosah-e,” atiuvin ahi.

< Markus 7 >