< Markus 13 >
1 Då han gjekk ut or templet, sagde ein av læresveinarne til honom: «Meister, sjå for steinar og for bygningar!»
Mach, Jisasɨv Yakŋ Ohɨrand marɨvai oram ohɨra han erere ozand sezɨr emŋga mbɨkɨr hamb ndɨn ya mbanave kamar. Anɨŋzɨŋ entand, amɨ nsɨham ohɨra akŋ imbɨrpamun mban we nsɨham oram ohɨra akŋ imbɨrpamun mbanez wav amar.
2 «Ja, ser du desse store bygningarne!» svara Jesus. «Her ligg ikkje stein på stein som ikkje skal rivast laus.»
Az Jisasɨv ndɨn mbɨŋ mbanave kamar. Amɨ oram nsɨham ohɨra akŋ imbɨrpamun mbanan wan oh a amar. Njɨmɨnj haŋ wɨram hamb oram akŋ mbanan akore uvɨhaindɨramŋgi amar. Ave mbɨ nsɨham emŋga han ererɨmŋgɨz nsɨham emŋgand insɨŋ mɨŋkañɨndɨram amar.
3 Sidan, då han sat på Oljeberget midt imot templet, og det ikkje var nokon innmed, kom Peter og Jakob og Johannes og Andreas og spurde honom:
Mach, Jisasɨv aparɨma Oliv handɨh ŋkañi waz Yakŋ Ohɨrand marɨvai oram ohɨra hamb mbɨhoh handɨh ñɨmar. Az Pita, Jems, Jon, Andru, hanave mbon ikumun Jisasɨnd pɨŋ ai ndɨn amarɨmŋgɨmar.
4 «Seg oss: Når skal dette henda, og kva er teiknet me fær når alt dette er åt og skal koma?»
Arɨŋ kan wam, hanɨhan mbanamb nzɨhandɨhaŋ ahevakarɨndɨramŋgi arɨmŋgɨmar. Utɨman mboz ahevakarɨz han we kandɨrarɨŋ arɨmŋgɨmar. Hanɨhan utuhutuh kɨr ohɨra hamb ikwɨm ndɨh ahevakarɨndɨramŋgi arar kandɨrarɨŋ arɨmŋgɨmar.
5 Då tok Jesus soleis til ords: «Sjå dykk fyre, so ingen forvillar dykk!
Az Jisasɨv ndɨŋ ondo ake kamar. Amɨ omanenta wehɨrɨvar amar. Ave wɨram emŋga hamb ai andɨŋ yosa kamɨnj amar.
6 Mange skal taka mitt namn og segja: «Det er eg!» og føra mange på avveg.
Wɨram akŋ hamb ihɨnd ensaŋ ai kandɨramŋgi amar. Han nzon arar kandɨramŋgi amar. Ave mbɨ wɨram akŋ anchɨ akŋ han yosa sɨndɨramŋgi amar.
7 Men når de høyrer um ufred og tidend um ufred, so vert ikkje rædde! Dette lyt henda; men enden kjem ikkje endå.
Mach, njɨmɨnj haŋ amɨ ihɨrɨv ohɨra aŋkwɨnd han, mach yansɨ aŋkwɨ ohɨra hamb ui nzɨmoh nzɨmoh haŋ ahevakarɨz han njɨhame, amɨ ntamŋgɨmɨn amar. Yakŋ Ohɨrand njɨhi hamb mbanave ñɨmar amar. Hanɨhan utuhutuh kɨr ohɨra mbanamb ahevɨkɨrorɨndɨramŋgi amar. Kɨrɨm yuŋk ansam han ichar amar.
8 Folk skal reisa seg imot folk, og rike mot rike; det skal vera jordskjelv kring i landi, det skal vera uår og upprør. Det er det fyrste av føderiderne.
Wɨram akŋ anchɨ akŋ yimbɨm pamuhɨnd hamb wɨram akŋ anchɨ akŋ yimbɨm emŋgand hamen ŋondɨrahe era mpandɨramŋgi amar. Ave wɨram akŋ anchɨ akŋ wɨram anɨŋnsar ohɨrand kwɨ ñɨmŋgɨj hamb wɨram akŋ anchɨ akŋ wɨram emŋga anɨŋnsar ohɨrand kwɨ ñɨmŋgɨj hamenez ŋondɨrahe era mpandɨramŋgi amar. Mach, isupɨr nzɨmoh nzɨmoh han oŋɨra hamb tɨm emŋga tɨm emŋga ŋandari amar. Mach, rapɨrɨvam rapɨrɨvam ñɨz unsa mah apar ñɨzand wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb unsandɨv mahɨndɨramŋgi amar. Hanɨhan utuhutuh mbanamb ahevakarɨndɨramŋgi han anchɨ kɨrav nornanch akarɨŋɨn are pɨrɨvɨr ohɨra ŋamŋgɨj haremampaŋg amar.
9 Men sjå dykk fyre! Dei kjem til å draga dykk for domstolarne og piska dykk i synagogorne, og for landshovdingar og kongar skal de førast fram for mi skuld, so de kann vitna for deim.
Mach, haŋonaŋg amɨ amonaŋg omanenta wehɨrɨvar amar. Mbɨ andɨŋ ŋɨmbi ya oram ohɨraŋ mach Yakŋ Ohɨrand marɨvai oramɨŋ hɨrohe andɨŋ orɨndɨramŋgi amar. Amɨ yandɨv wɨram kɨra anɨŋnsar ohɨra osa anchɨnd mach wɨram kɨra anɨŋnsarɨnd, mbɨndɨŋ emansɨŋ aŋkwañɨndɨramŋgɨn amar. Ave amɨ ndɨŋndɨv Yakŋ Ohɨrand ya imbɨr han eŋgwandɨramŋgɨn amar.
10 Og fyrst lyt evangeliet berast ut til alle folkeslag.
Az Yakŋ Ohɨrand njɨhi hamb mbanave ñi amar. Wɨram akŋ anchɨ akŋ yimbɨm emŋgand emŋgand han Yakŋ Ohɨrand ya imbɨr han mboz eŋgwamŋgɨz amar.
11 Men når dei fører dykk burt og gjev dykk yver til retten, so syt ikkje for kva de skal tala! Det som vert gjeve dykk i same stundi, det skal de tala; for det er ikkje de som talar, men den Heilage Ande.
Ave, mbɨ andɨŋ ŋɨmbi ya oramɨŋ hɨromŋgɨz amɨ ya han uti arar kandɨramŋgɨn handɨv njɨhi osapɨr njɨhamŋgɨmɨn amar. Ya akŋ pɨr akŋ han andɨŋ Yakŋ Ohɨrand Kɨpɨr Imbɨr hamb eŋgwandari han, haŋon kɨrɨmam kavar amar. Ya mbanan njɨhi amandɨŋon mɨkandɨramŋgɨm, nend amar. Kɨpɨr Imbɨr Yakŋ Ohɨrand hamb mbon kandari amar.
12 Bror skal senda bror i dauden, og faren barnet sitt, og born skal standa fram mot foreldri sine, og valda at dei lyt døy.
Wɨram hamb mbɨkɨr ranɨrɨh mamta ororndɨv ranɨrɨh ya oramɨŋ hɨrondari amar. Mach, wanɨrɨv mbɨkɨr nornanch han hanaveonaŋg randari amar. Nornanch hambez mɨŋunjɨr wunjɨrɨnd ya han mɨnjɨhamɨndɨramŋgɨm, mbɨ ndɨŋ mamta orempɨrɨndɨramŋgi amar.
13 Og alle skal hata dykk for mitt namn skuld; men den som held ut til endes, han skal verta frelst.
Avɨz ihɨnd ensandɨv wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb andɨŋ wamŋgɨz mbɨndɨŋ mpɨ hamb kɨrɨm kɨvah randɨramŋgi amar. Kɨrɨm osa anchɨ hamb aŋkarɨpɨron ñɨmŋgɨzand yuŋk ansam hamb ahevakarɨndari han Yakŋ Ohɨrav ndɨŋ ekwaŋg ŋɨmbɨndari amar.
14 Men når de ser at den øydande styggedomen stend der han ikkje skulde» - agte vel på dette, du som les! - «då lyt dei som er i Judaland røma til fjells;
Jisasɨv mbahon mbanave kamar. Amɨ wamŋgɨn, nsɨham kɨvah wɨramb omanɨŋ ŋaŋ hamb sam Yakŋ Ohɨrav erokarɨj handɨh aŋkwañɨndari amar. (Wɨram anɨŋzɨŋ enta mban amehehɨnd hamb omanenta njɨhamɨz.) Mach, wɨram kɨra aiampɨra akŋ Judiand ñɨhɨrɨmŋgi hamb kɨrore aparɨma akŋ aparɨma haŋ omŋgɨz amar.
15 den som er uppå taket, må ikkje stiga ned, og ikkje ganga inn og henta noko i huset sitt,
Az wɨram oram umpɨrɨŋ ñi ŋkaindari kehamb, mbɨ mbɨkɨr hanɨhan han ŋɨmbɨŋɨn are ekwaŋg oram unchaŋ ahevomɨnj amar.
16 og den som er utpå marki, må ikkje ganga heim etter kjolen sin!
Wɨram war unchaŋ ñɨndari kehamb, mbɨkɨr yupɨr hɨrahɨr osapɨr han ŋaŋɨn are ekwaŋg oramɨŋ omɨnj amar.
17 Stakkars deim som gjeng med barn eller gjev brjost i dei dagarne!
Mach, yuŋk haŋonaŋg anchɨ kɨra mpɨnsɨnd mach anchɨ kɨra nornanch aŋkwɨrnsɨnd man icha namŋgi kehamb, mbɨ kɨr ohɨra ŋandɨramŋgi amar.
18 Men bed at dette ikkje må henda um vinteren!
Amɨ Yakŋ Ohɨra ahaz orɨmŋgɨn, kɨr ohɨra hamb apɨñɨnd haŋ mahevakarɨndɨram amar.
19 For den tidi skal vera so hard at det aldri hev vore so hard ei tid frå upphavet åt skaparverket som Gud hev gjort, og til no, og vert ikkje sidan heller.
Mach, haŋonaŋg hanɨhan kɨr ohɨra hamb ñɨndari amar. Eŋambɨrun Yakŋ Ohɨrav isupɨr mban ŋgame ŋgamɨmar han aim atɨ irɨh ñɨñmbɨrarɨŋ han, eŋambɨr han kɨr ohɨra kehand hamb mahevakarɨm ramar amar. Mach, njɨmɨnj hanez kɨr ohɨra kehand hambez ekwaŋg mahevakarɨndɨram amar.
20 Og gjorde’kje Herren den tidi stutt, so vart’kje eit liv berga; men for deira skuld som han valde seg ut, hev han gjort den tidi stutt.
Kɨrɨm Yakŋ Ohɨrav kɨr ohɨra kehandɨv yuŋk han pach ŋgamɨmah ramɨr han, wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb mɨŋamun kwevɨrɨmŋgɨmɨr amar. Kɨrɨm osa anchɨ mbondɨv uyɨzɨŋgwɨmar kehandɨv njɨhame, handɨv Yakŋ Ohɨrav yuŋk han pach ŋgamɨndari amar.
21 Um nokon då segjer med dykk: «Sjå her er Messias - Sjå der!» so må de ikkje tru det!
Mach, haŋonaŋg andɨŋ wɨram emŋgav kandari amar. Wavar arar kandari amar. Wɨram Yakŋ Ohɨrav mbɨkɨr osa anchɨ ekwaŋg ŋɨmbɨmbɨndɨv uyɨŋgwamɨmar hamb, mbɨ mbanɨmb ñi o mbɨhoh kenɨmb ñi arar kandari amar. Mbɨkɨr ya han njɨhi aŋkarɨpɨr ŋe njɨhamŋgɨmɨn amar.
22 For falske Messias’ar skal standa fram, og falske profetar, og gjera teikn og under for å forvilla dei utvalde, um det er råd.
Wɨram kɨra yosand hamb ahevakarɨndɨramŋgi amar. Hanaveaŋg kandɨramŋgi amar. Yan wɨram Yakŋ Ohɨrav mbɨkɨr osa anchɨ ekwaŋg ŋɨmbɨmbɨndɨv uyɨŋgwamɨmar han kaz aiin hamb arar kandɨramŋgi amar. Hanaveaŋg kandɨramŋgi amar. Yan wɨram Yakŋ Ohɨrand ya injambɨr ahe sɨkah emŋga hamb arar kandɨramŋgi amar. Ave mbɨ Yakŋ Ohɨrav ndɨŋ kaz mbɨ ntɨŋ Yakŋ Ohɨrand ŋaŋ mbɨramɨŋɨn are ntɨŋ aŋkarɨpɨr pamuh han sɨndɨramŋgi amar. Mach, mbɨ utuhutuh ntɨŋ aŋkarɨpɨr endɨraparam han sɨndɨramŋgi amar. Ave osa anchɨ Yakŋ Ohɨrav mbondɨv uyɨzɨŋgwɨmar han ŋɨmbi empasam kɨvahɨŋ hɨroŋɨn are mbɨ ndɨŋ yosa sɨmŋgɨmar.
23 So sjå dykk fyre! Eg hev sagt dykk alt fyreåt.
Handɨv amɨ omanenton wehɨrɨvar amar. Utuhutuh hamb ahevakarɨndari handɨv, andɨŋ ya han ndɨh kandɨkin amar.
24 Men i dei dagarne, etter denne harde tidi, skal soli myrkjast, og månen missa sitt ljos;
Mach, Jisasɨv mbahon kamar. Utuhutuh kɨr ohɨra hamb mach raz, haŋonaŋg rapɨr hamb zuh razand tɨhɨr hambez mɨkɨrandɨram amar.
25 stjernorne skal falla ned frå himmelen, og himmelkrafterne skakast.
Mach, ndɨvah hamb raka han erere ŋgorahɨrɨndɨramŋgi amar. Avɨz utuhutuh aŋkarɨpɨr rakand hambez kɨrɨm ntandɨramŋgi amar.
26 Då skal dei sjå Menneskjesonen koma i skyi med stort velde og herlegdom,
Mach, yuŋk haŋonaŋg wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb wamŋgɨzand Wɨramɨnd Nor hamb raka unchaŋ ñi mbɨkɨr aŋkarɨpɨr ohɨransɨnd mach mpamɨnd ohɨransɨnd aindari amar.
27 og då skal han senda ut englarne, og samla dei utvalde frå heimsens fire hyrno, frå ytste enden av jordi til ytste enden av himmelen.
Mach, yuŋk haŋonaŋg mbɨ Yakŋ Ohɨrand mapɨŋ akŋ han kaz we osa anchɨ mbondɨv uyɨzɨŋgwɨmar han isupɨr nzɨmoh nzɨmoh ñɨmŋgi handɨh aŋkwezawɨndɨramŋgi amar.
28 Lær ei likning av fiketreet: Når sevja hev kome i greinerne, og lauvet sprett, då veit de at sumaren er nær.
Mach, Jisasɨv mbahon kamar. Amɨ ya ahɨmb ai fikɨnd haŋ ondo wavar amar. Aiyena nor nor mbɨkɨr hamb yambɨnsɨnd ñɨz zɨŋ ŋkwɨrɨŋ nor nor hamb ondo ake ahaj han, amɨ wamŋgɨn yambɨnd iŋgi hamb ikwɨm ndɨh ivɨndari amar.
29 Like eins når de ser dette hender, då veit de at han er utfor døri.
Mach, hanaveonaŋg, nzɨ hanɨhan andɨŋ kaŋ ahevakarɨndari han we wamŋgɨn yuŋk ansam hamb ikwɨm ndɨh ivɨndari amar.
30 Det segjer eg dykk for visst: Denne ætti skal ikkje forgangast fyrr alt dette hev hendt.
Nzɨ andɨŋ mɨŋun kin amar. Osa anchɨ irɨh ñɨmŋgɨmbɨri mbanamb mamah ramŋgɨzand utuhutuh akŋ hamb haŋ ahevakarɨndari amar.
31 Himmel og jord skal forgangast; men mine ord skal ikkje forgangast.
Mach, rakand isupɨrɨnd mbɨ undɨmaj kwevɨrɨndɨramŋgi amar. Kɨrɨm ihɨnd ya hamb mɨkwevɨrɨndɨram amar.
32 Men den dagen og timen veit ingen, ikkje englarne i himmelen, og ikkje Sonen - ingen utan Faderen.
Mach, Jisasɨv mbahon kamar. Utuhutuh mbanamb ahevakarɨndari han wɨram emŋgavaŋg mbɨ yuŋk, rapɨraŋk han mɨwarɨm amar. Yakŋ Ohɨrand mapɨŋ akŋ hamb mach Nor mbɨkɨr hambez mɨwamŋgɨrɨm amar. Yakŋ Ohɨravam yuŋk mbanan waj amar.
33 Sjå dykk fyre, og vak! For de veit ikkje når tidi kjem.
Utuhutuh mbanamb ahevakarɨndari han amɨ mɨwamŋgɨrɨm amar. Handɨv amɨ ŋkɨrañi omanenton wehɨrɨvar amar.
34 Det er liksom med ein mann som drog utanlands. Då han for heimantil, sette han sveinarne sine til å styra for seg. Kvar fekk sitt å gjera, og til portnaren sagde han at han laut vaka.
Han, wɨram emŋgav mbɨkɨr oram erere we ui emŋgaŋ ndamɨr emampaŋg amar. Ave mbɨ mbɨkɨr wɨram kɨra ntɨŋ mamah ŋaŋɨnd hamb mbɨkɨr utuhutuh akŋ han werɨmŋgɨz are, mbɨ ndɨŋndɨv ntɨŋ pamuh pamuh rar ambɨroror eŋgwarɨmbɨmɨr amar. Ave mbɨ wɨram impikŋ wehɨrehɨrɨnd han kamɨr amar. Amez omanenta werɨv arar kamɨr amar.
35 So vak då! For de veit’kje når husbonden kjem - um kvelden, eller midnattsbil, eller i otta, eller i dagrenningi.
Handɨv amɨ omanenton werɨvar amar. Amɨ yuŋk oram wanɨrɨv ekwaŋg aindari han amɨ mɨwamŋgɨrɨm amar. Han mbɨ nanempand o zuh urɨm aindari han o aporamɨndɨv orazand aindari han o mband zuhun aindari hanez amɨ mɨwamŋgɨrɨm amar.
36 Lat honom ikkje finna dykk sovande, um han skulde koma uventande på dykk!
Ave mbɨ pams haŋon ai waz amɨ ikwɨ mbah ŋgañɨmŋgɨmɨn amar.
37 Men det eg segjer dykk, det segjer eg alle: Ver vakne!»
Ya mban andɨŋ eŋgwin han, wɨram akŋ anchɨ akŋ mɨŋam ndɨŋndɨvez eŋgwin amar. Handɨv amɨ omanenta wehɨrɨvar amar.