< Malakias 2 >

1 Og no kjem dette bodet til dykk prestar:
Oe vaihmanaw, ransahu BAWIPA ni nangmouh hanlah a dei e lawk teh,
2 Vil de ikkje høyra og ikkje leggja dykk på hjarta å gjeva mitt namn æra, segjer Herren, allhers drott, so sender eg forbanningi yver dykk, og eg forbannar velsigningarne dykkar; ja, eg hev alt forbanna deim, av di de ikkje legg det på hjarta.
Ka lawk na ngai awh hoeh lah, ka min barilawanae na tawn awh hoehpawiteh, thoebonae nangmouh koe ka patoun han. Nangmae yawhawinae hah yawthoenae lah ka coung sak han. Hothloilah, ka min na barilawa awh hoeh dawkvah atu roeroe yawthoe lah ka coung sak toe.
3 Sjå, eg bannar avkjømet dykkar og kastar møk i andlitet på dykk, møk av dykkar høgtidsoffer, og dei skal bera dykk burti møki.
Nangmae catounnaw hah ka yue vaiteh, pawi na tonae saring e ei hah na minhmai dawk ka kano han. Alouke miphunnaw ni ei khuehoi na hrawi awh han.
4 Då skal de sanna at eg hev sendt dykk dette bodet, av di det skal vera mi pakt med Levi, segjer Herren, allhers drott.
Kaie lawkkam teh Levih miphun koe caksak hanelah, hete kâlawknaw hah nangmouh koe na poe e hah na panue awh han telah ransahu BAWIPA ni a ti.
5 Mi pakt med honom var liv og fred. Eg gav honom deim til otte, og han ottast meg og skalv for mitt namn.
Ahnimouh koe ka poe e kaie lawkkam teh hringnae hoi lungmawngnae lah ahnimouh koe ao. Kai hah barilawa na poe awh teh ka min a taki awh dawkvah lawkkam hah ka poe.
6 Sannings læra var i hans munn, og det fanst ikkje svik på lipporne hans; fredsamt og ærleg gjekk han på min veg, og han vende mange burt ifrå misgjerd.
Ahnimouh ni lawkkatang a dei awh vaiteh apâhni dawk hoi payonnae tâcawt mahoeh. Lungmawngnae, lannae hoi kai hoi rei cet vaiteh ahnimouh ni yonnae a kamlang takhai awh han.
7 For prestelippor skal gøyma på kunnskap, upplæring ventar me av munnen hans, for han er sendebod frå Herren, allhers drott.
Vaihmanaw e pahni dawk hoi lungang thoumnae a tâco han. Ahnie pahni dawk hoi taminaw ni cangkhainae atang awh han. Bangkongtetpawiteh ahni teh ransahu BAWIPA e patoune lah ao.
8 Men de hev vike av frå vegen, læra dykkar hev ført mange til fall; de hev skjemt ut Levi-pakti, segjer Herren, allhers drott.
Nangmouh teh lam na phen awh toe. Nangmae cangkhainae teh taminaw kamthui nahanelah ao toe. Levihnaw hoi kam e lawkkam na raphoe awh toe telah ransahu BAWIPA ni a ti.
9 Difor hev eg og gjort dykk vanvyrde og nedsedde for alt folket, av di de ikkje agtar på mine vegar, men gjer skil på folk i lovlæra.
Hatdawkvah nangmouh teh ka lamthung na dawn awh hoeh, na cangkhai awh navah minhmai khet na tawn awh dawkvah tami pueng ni na dudam nahanlah ka sak han.
10 Hev ikkje me ein far alle saman? Hev ikkje ein Gud skapt oss? Kvi fer me då med svik mot kvarandre og vanhelgar fedrepakti?
Maimouh pueng teh Na pa buet touh dueng tawn awh nahoehmaw. Cathut buet touh dueng ni maimouh na sak awh nahoehmaw. Bangkongmaw mintoenaw hoi kâhuikonae lawkkam teh na pahnawt a vaw. Bangkongmaw buet touh hoi buet touh lawkkam na cak awh hoeh vaw.
11 Svik hev Juda fare med, og styggedom hev gjenge for seg i Israel og i Jerusalem; for Juda hev vanhelga Herrens heilagdom, som han elskar, og hev gift seg med dotter til ein framand gud.
Judahnaw teh lawkkam cak awh hoeh. Isarelnaw hoi Jerusalem khocanaw teh panuet ka tho e hno a sak awh toe. Judahnaw teh BAWIPA ni a lungpataw e thoungnae hah banglahai a noutna awh hoeh dawkvah alouke miphun cathut e canaw hoi a kâyuva awh toe.
12 Hjå den mannen som gjer slikt - måtte Herren rydja ut kvar livande sjæl or Jakobs hyttor, og den som ber fram offergåva til Herren, allhers drott!
Hottelah kacangkhaikungnaw hoi a hnukkâbangnaw thoseh, ransahu BAWIPA koe pasoum hno ka sin e hai thoseh, Jakop e rim dawk hoi a takhoe han.
13 Og endå ein ting til gjer de: Yver Herrens altar legg de tåror og gråt og sukkar, so han vil venda seg til offergåva meir eller med hugnad tek imot noko av dykkar hand.
Hahoi, na sak awh e hno teh, BAWIPA e khoungroe hah mitphi bonae, khuikanae hoi na ramuk awh toe. Hatdawkvah, pasoum hno hah dâw hoeh toe. Na kut dawk hoi na poe e hno teh ngainae lahoi dâw hoeh toe.
14 De spør: «Korleis då?» Jau, Herren hev vore vitne millom deg og ditt ungdomsviv, henne som du hev svike, endå ho var festarmøyi di og egtemaken din.
Bangtelane telah na pacei awh pawiteh, na thoundoun nah na paluen e na yu koe, lawkkam na cak hoeh. Na yu hoi nang rahak BAWIPA teh kapanuekkhaikung lah ao. Hote yu teh nange yu, lawkkam e yu lah ao toe.
15 Hev ikkje den eine og same skapt henne, med di han hadde endå meir ånd att? Og kva stila han på, den eine? Guddomleg ætt. Tak då vare på dykkar liv og svik ikkje ditt ungdomsviv!
Ahni ni ahnimanaw hah, buet touh lah nahoehmaw a sak vaw. Tak hoi muitha teh Cathut e doeh. Bangkongmaw buet touh dueng a sak tetpawiteh, Cathut ni cathutlae catoun hah a tawng. Hatdawkvah, na muitha hah kahawicalah pouk nateh, na nawsai nah na paluen e na yu koe lawkkam raphoe hanh.
16 Eg hatar skilsmål, segjer Herren, Israels Gud; med det sveiper ein vald um klædi sine, segjer Herren, allhers drott. So tak då vare på dykkar liv og far ikkje med svik.
Yu pahnawtnae, yu koe yuemkamcu hoeh lah o e pâphanae hah, kahmawt ngai hoeh telah Isarel Cathut ransahu BAWIPA ni ati. Hatdawkvah na muitha hanelah kâhruetcuet nateh kaisue laihoi khosak hanh.
17 De trøyttar Herren med dykkar ord. De spør: «Korleis trøytta me?» Jau, de segjer: «Kvar den som gjer vondt, er god i Herrens augo, og han hev hugnad i deim. Kvar er elles Gud som held dom?»
Nangmouh teh BAWIPA hnâ a poum totouh na lawk apap awh. Bangtelamaw hnâ a poum totouh na sak awh tetpawiteh, ka payon e tami pueng, Cathut hmalah ahawi doeh. Hot patet e taminaw hah BAWIPA ni a ngai doeh, lawkcengkung Cathut teh nâmouh ao va telah na ti awh.

< Malakias 2 >